Frostigt snömonster

Kort sammanfattning av julhelgen

Aragorn har firat jul med världens bästa Neita. Dom har pussats...

...vilat...

...och lekt...

...mest lekt faktiskt.

Dumma människor...

...varför kan ni inte förvara era skodon i er egen säng?

Varsågod?

Aragorn förstår inte längre ordet varsågod. Vi har kört med det varje gång han ska få mat sen han var liten valp, men en dag när han vaknade hade han bestämt sig för att han inte förstod ordet längre. Särskilt inte om det ligger något extra gott i matskålen. Då kan han ligga kvar i köket och gnälla, fastän matte gått in i ett annat rum, och tycka synd om sig själv för att han inte får någon mat fastän matskålen står framför honom och han fått klartecken. Märkligt vad det kan gå fel i kommunikationen ibland.

Äntligen snö!

Aragorns människoskola

Del 2 – Avledande manöver

En sak som är viktigt när man kommer till sina nya människor är att direkt börja arbeta på ledarskapet, jag kan inte nog poängtera detta. Människor vill gärna bestämma och om du inte är på din vakt kan du snart ha en relation där människan är ute och går med dig, inte tvärtom. Vissa människor nöjer sig dock inte med att bestämma över sin hund på promenader, utan vill även att deras hund gör fåniga små tricks som är under all värdighet. Jag vet dock att det finns vissa individer av hundar som gillar att utföra tricks på människors kommando för att det är kul, men det har jag aldrig förstått mig på och för de flesta av oss är detta en ovana som måste kvävas i sin vagga.

När jag var liten brukade jag ta med mig min matte till något som kallas valpkurs och som är ett slags möte där valpar träffas för att lära sig hur man lever med sina människor. Ganska trevligt ställe där jag fick rätt så många tips. Appellplanen där man har denna valpkurs har ofta en märklig effekt på människor, de börjar hoppa och skutta och göra sig till. Antagligen tror de att detta ska få valparna att göra som människorna vill. Till saken hör att på appellplanen är det alltid en massa andra hussar och mattar som alla gör likadant och jag tror att alla dessa människor försöker imponera på varandra genom detta hoppande och skuttande. Det är här på appellplanen man oftast stöter på några av de viljelösa stackars själar till hundar som till slut gett efter och börjat göra som människan säger, de skuttar efter sin människa på alla möjliga förnedrande sätt och det hela ser mycket lustigt ut.

Om du nu har ambitionen att få en riktigt väldresserad människa är valpkurs alltså ett bra komplement till den vardagliga träningen. Ofta är det här som människan börjar sina försök att dressera dig. Vad du kan göra då är att helt enkelt låtsas som att du inte har någon människa. Du kan bogsera runt din människa på appellplanen samtidigt som du har näsan i marken och tankarna på annat håll. Det är viktigt att du under inga omständigheter fäster uppmärksamheten på din människa för då kan du råka ingjuta hopp hos den och då blir det än svårare. Snart kommer människan att ge dig ett kommando, till exempel ”Ligg”, och då ska du absolut inte lyda. I det här läget kan du använda någon av följande tekniker för att avleda din människa:

• Se dum ut! Stirra på din människa och låt tungan hänga lite fånigt på sned ur munnen. Utstråla ”jag fattar ingenting”.
• Lek! Spring runt din människa, skäll, dra i kopplet och bete dig allmänt illa.
• Låtsas att du inte hör! Nosa på marken och se nonchalant ut.
• Utför fel kommando! När människan säger sitt ”Ligg”, kan du till exempel rulla eller göra en piruett.
• Spela död! Funkar i alla lägen.

Det fina i kråksången är att det just nu är väldigt modernt med hundpsykologi, som människorna kallar det. Det innebär att man som människa på inga villkor får utöva maktbeteenden mot sin hund, man får inte ta tag i den, man får inte skrika och man får absolut inte vara bestämd mot den. Hunden ska med godis och beröm motiveras till allt. Även om den gör fel. När du gör dina manövrar enligt ovan finns det alltså ingen risk att du får något straff och därför är det helt riskfritt att fortsätta. Allt människan kan göra med allas blickar på sig är att fortsätta skutta, tjoa och göra sig till med lite godis i handen. Begreppet hundpsykologi är en underbar uppfinning! Om du håller allt detta i minnet kommer din människa snart att tappa hoppet och låta dig göra som du vill. Lycka till!

Aragorns människoskola

Hej alla hundar, det är Aragorn som skriver! Jag har noterat att det verkar vara många hundar där ute som har problem med sina människors lydnad och eftersom jag anser mig vara lite av en expert på området människolydnad tänkte jag dela med mig av några enkla tips.

Del 1 - belöningsträning

Människor är ett speciellt släkte som jag nog aldrig kommer förstå mig på helt och hållet, men det finns några grundregler att fundera över om man vill skapa sig ett behagligt liv ihop med sin människa. En sak som jag har arbetat med sedan dag 1 i mitt nya revir är lära människorna vem det är som bestämmer, jag givetvis. Är man inte konsekvent och hård kan människan lätt försöka ta över ledarskapet och det vill man ju inte.

Innan du börjar träna din människa är det viktigt att du lär känna den, både dess svagheter och styrkor. Lek med din människa och försök att ta reda på vad den tycker om. En övning som jag har märkt ger bra utdelning är något man kan träna på under vanliga okopplade promenader. Man väntar tills människan ropar på en, och då låtsas man att man inte hör, och fortsätter lugnt med det man höll på med. Människan kommer då att bli irriterad, kanske rentav skrika eller bete sig på annat olämpligt sätt. Det är då viktigt att du inte låter dig skrämmas, kom ihåg att de flesta människor har svårt att hinna ikapp en hund.

Innan du börjar är det bra om du funderar ut vilken reaktion du vill ha av människan. Själv älskar jag köttbullar och mitt mål med den här övningen är att få just köttbullar. Det är viktigt att människan själv får komma på vilken reaktion som förväntas av den då detta ger snabbare inlärning samt en känsla av stolthet hos människan. Här är det viktigt med tålamod, vissa människor fattar betydligt långsammare än andra, min egen matte till exempel är en aning seg och därför ganska svårhanterad. Men tålamod betalar sig i slutändan så ge inte upp!

Efter ett tag kommer människan att börja fundera över hur hon ska få dig att komma till sig och börja testa olika saker. Här är det viktigt att belöna i precis rätt tidpunkt så att människan förstår när den gör rätt. Så fort människans hand börjar röra sig mot godisfickan stannar du upp och fäster blicken på din människa. När köttbullen kommer fram är det viktigt att du springer till människan i full fart. Får du inte köttbullen ska du snabbt springa därifrån igen, det är bra om du övar på fintar i förväg för smidigare reträtt. När du får köttbullen kan människan gärna få lite extra belöning, till exempel en slick i ansiktet, få människor kan motstå det! Träna detta så ofta du kan för snabbt resultat, snart kommer du ha en väldresserad människa som ger dig köttbullar närhelst du önskar!

Ett missöde med en soptunna

Igår var matten och valpen ute och gick en promenad. Valpen skötte sig bra trots flera hundmöten ända tills vi var nästan hemma och en närboende matte med gråhund kom gående. Aragorn gjorde ett försök att kasta sig mot hunden och jag tog bestämt tag i honom och satte honom vid sidan av vägen. När det blir såhär brukar Aragorn alltid göra nya försök så fort jag släpper honom men den här gången satt han till min förvåning kvar när jag rätade på ryggen. Ganska glad till mods över framsteget sa jag till min vovve att sitta kvar och så väntade vi på att gråhund och matte skulle gå förbi...

...men det var något som inte riktigt stämde insåg jag snart. De hade stannat precis bredvid oss. Höll precis på att börja undra vad dom höll på med när en röst sa: "Ursäkta, men egentligen skulle jag slänga den här". Jag vände mig mot gråhundsmatten som stod och viftade lite osäkert med en bajspåse och insåg i samma ögonblick att jag och min hund blockerade soptunnan. Vi avlägsnade oss snabbt och gråhundsmatten skrattade. Jag och min valp traskade hemåt, i övrigt nöjda med vår promenad :o)

Ridtur

Måste bara berätta att jag gjort ett nytt och mer lyckat försök att rida med kopplad hund. Denna gången gjorde jag det lättare för mig genom att välja en häst som går att styra samt en dag utan varken 50 cm snö eller 10 cm skare. Smart drag! Och det gick väldigt bra. Aragorn tycker det är ganska läskigt att gå så nära hästen men det är väldigt bra träning för honom att lära sig hur man ska bete sig, nämligen lugnt och respektfullt. Både hjärngympa och motion i ett även om det bara funkar att skritta.

En ättling till vargen

Min valp är en komplicerad själ med många olika uttryck i sin lurviga personlighet. Ganska ofta är han en mycket stor och tuff hund med en vilja av järn som inte böjer sig för någon eller något. Det är i sådana stunder han gör utfall mot andra hundar, sätter sig upp mot sin matte eller skäller ut kossor efter noter och gör utfall mot dem också. Vi som känner honom vet dock att han varken är speciellt stor eller tuff på insidan vilket brukar visa sig när kossorna kommer springande emot oss för att se vad det är för en liten kaxig typ som står där och gapar. Då gömmer sig Aragorn bakom matte och gör sig så osynlig han kan. Men när kon vänder ryggen till honom är han tuff igen!

I nästa sekund kan han vara världens mest missförstådda valp som det är så så så synd om. När man går över nätbroar eller nättrappor till exempel. Efter lite övertalning smyger Aragorn över det hemska underlaget, hans tår spretar åt alla håll för att ge honom balans, och han blir nästan platt för att sänka sin tyngdpunkt. Väl över på fastlandet igen gör han allt för att återvinna sin tuffa image genom att göra sig stor igen och se synnerligen nonchalant ut. Likadant är det när någon i flocken försvinner, då gnälls det och han är helt utom sig av oro. Enda tills den försvunne återvänder oskadd, då kopplas nonchalansen på igen och han tycks säga ”du ska inte tro att jag saknade dig, vad mig anbelangar får du gärna gå din väg igen”.

Det finns ingen, och då menar jag ingen, som kan låta så ynklig som min valp. Han kan gnälla så sorgset och klagande att det skär i hjärtat på den mest förhärdade person. Detta special-gnäll används ofta i verkliga nödsituationer, till exempel när man tappat sin boll på ett ställe där man inte själv vågar hämta den, kanske under husses kontorsstol eller i närheten av dammsugaren.

Som alla hundar har Aragorn en handfull dödsfiender här i livet som han till varje pris försöker undvika enligt mottot ”hellre fly än illa fäkta”. Dessa dödsfiender är riktigt hemska saker, de heter: Reflexvästen, Selen, Ryggsäcken, Måttbandet och Dammsugaren. Sen finns det några till, bland dem Sopkvasten, Durkslaget och Stora-föremål-som-kommer-uppifrån-monstret. Duschen är också en stor ovän. Aragorn har testat olika taktiker för att slippa dessa styggelser men inget verkar fungera. För det mesta lägger han sig i en liten liten boll på golvet, blinkar med sina stora sorgsna hundögon, gömmer nosen bakom tassen och kröker ryggen i en sorgsen båge. Oftast hjälper inte detta heller men matte får alltid lite ont i hjärtat.

I min valp bor även en stor tuff vakthund. Denna brukar komma fram samtidigt som Dammsugaren eller Sopkvasten. Så länge matte håller i någon av dessa följer Aragorn mattes minsta lilla steg runt i huset, på behörigt avstånd såklart, för att övervaka så att ingen av fienderna gör ett utfall eller äter upp något. När någon oförskämd varelse i form av en fågel tagit sig in i hans älskade trädgård är det också väldigt mycket vakthund i honom. En gång började valpen vrålskälla ute i trädgården. Matten gick ut för att säga att man inte får stå och gapa på fåglar, men fick till sin förvåning se att valpen riktade all sin vrede mot ett gammalt märgben som låg på marken, helt utom sig av ilska och förtvivlan. Först förstod matten ingenting, men när hon tittade noga såg hon en liten snigel som satt på märgbenet och mumsade. Så oerhört oförskämt! Inte konstigt att Aragorn skällde som om det var inbrott….?! Och inte vågade han ta bort snigeln själv heller.

"Du Aragorn", säger matten, "det är faktiskt inte så konstigt att du är lite konstig. Din ras korsades faktiskt med vargen mycket senare än de flesta hundraser så du har mer varg i dig än de flesta. Vargar är ju stora och tuffa, och det ligger även i deras natur att skygga för saker som verkar suspekta. Det har stort överlevnadsvärde för en varg att vara rätt sammansättning av skygg och tuff." Aragorn ser ut att hålla med, att vara varg kan nog passa hans smak ganska bra. Sen gäspar han och hoppar upp i sängen där han i vanlig ordning lägger sig på rygg med huvudet på kudden. Matten funderar. Valpen ser plötsligt inte speciellt mycket ut som en varg längre. Men om man bortser från sovvanorna finns det fortfarande ganska många likheter. Men så var det det där med snigeln också… det får man väl se som ett undantag. Kanske bäst att helt bortse från det vid närmare eftertanke…

Jodå, vissa likheter kan man ana...

Absolut likt!

...eller...?

Mer träning

Idag har valpen och matten varit vid hundklubben och tränat. Fokus ligger på att lära valpen behålla koncentrationen bland alla lukter och störningar. Idag var vi dock ensamma på planen, men på promenaden vi tog före träningen klarade vi av tre hundmöten utan ett enda skäll eller morr, bara lite drag. Väl på planen lekte vi mycket och åt mycket köttbullar samt körde ett och annat kommando mellan varven. Valpen skötte sig mycket bra och var ovanligt intresserad av matten.

Aragorn är nästan alltid motvillig att lyda kommandot "ligg", så därför har jag bestämt mig för att försöka jobba på att han ska tycka det är jättekul att ligga ner. Vi har även börjat försöka oss på grunderna till ett ordentligt fotgående som jag läste om på nätet. Går ganska bra än så länge, han har lärt sig att ordet "följ" (har förstört ordet fot, därav följ) betyder att man ska sitta rakt bredvid matte och ta ögonkontakt.

Hundträning...

... i dubbel bemärkelse. Idag har jag nämligen tränat min hund på att vistas bland andra hundar. Vi började med att gå en promenad på 50 min i brukshundklubbens omgivningar där Aragorn fick lukta av sig ordentligt. Vi brukar hålla oss i betydligt hundfattigare omgivningar och därför var enbart promenaden träning för Aragorn. Vi tränade som vanligt lite inkallningar och annat samtidigt som vi gick. Det var svårt med alla lukter men funkade ändå helt ok.

Vi fortsatte sen till apellplanen och hade tur för där var redan några hundar i rörelse. Vi höll oss ganska långt ifrån dom, på sånt avstånd att Aragorn blev lite störd, men inte mer störd än att han kunde hantera det. Vi letade godis, tränade inkallning, platsliggning och lekte lite samt hoppade lydnadshindret. Allt gick riktigt bra. Sen gick vi till agilitybanan... vet att man inte borde göra det utan instruktör men kan liksom inte låta bli :) Vi klättrade i A-hindret, gick genom tunnel, hoppade hinder och hoppade ringen. Trodde att Aragorn skulle försöka krypa under hinderbommen som han brukar, och att han skulle vägra gå i närheten av ringen, men allt gick hur bra som helst (iallafall enligt mig som inte kan nåt om agility ;) ).

Provocerade sen min hund genom att gå lite närmare en schäfer och hans husse som tränade mycket seriöst. Med lite närmare menar jag ungefär kanske 40 m istället för 60 så ingen trängsel precis :) Det var rätt jobbigt, men han låg ändå plats ganska fint.. (iallafall när han väl hade lagt sig, vi hade först ett bråk om just den saken).

Sen satte vi oss på en bänk och tränade passivitet. Aragorn la sig ned nästan på en gång men han (och även hans matte) följde mycket intresserat träningen av en liten malle-tik som var mycket entusiastisk. Enda gången Aragorn gjorde en ansats att gå upp i stress var när mallen blev inkallad och sprang snabbt en lång sträcka över planen. Då reste sig Aragorn med ett ryck men han försökte inte springa dit. Vi satt ganska länge utan missöden och sen åkte vi därifrån.

Färden gick mot bilverkstaden där bilis skulle få en ny lampa. Aragorn fick hälsa på verkstadsmannen och var lyckligast i världen, la sig på rygg och fjäskade som aldrig förr. Verkstadsmannen tycke att Aragorn var en mycket bra vakthund som verkade väldigt farlig ;)

Nu har min vakthund legat utslagen i drygt 4 timmar. Det var länge sen jag lyckades få honom så trött så detta får nog räknas som ett av de bättre träningspassen på länge :)

Finsk slapphund vilar ut efter en hård helg

Lite av varje

Efter semestern har nu tillvaron börjat få lite struktur igen. Vi försöker ge valpen två ordentliga pass om dagen förutom kissrundor och trädgårdsvistelser. Matte har börjat öva upp sin egen kondition dessutom och börjat jogga lite smått med valpen. Han får fortfarande simma flera gånger i veckan vilket är det bästa han vet, och vi cyklar några gånger i veckan också.

Igår var vi ute och spårade för andra gången på en vecka. Aragorn är som vanligt duktig på att hitta, men vi är kvar där vi slutade i våras på så vis att han ibland har svårt att hålla sig i spårets kärna. Men det lär han sig snart om vi bara tränar regelbundet. Annars är det ju en kul aktivitet som man kan ägna sig åt utan större ambitioner. Trött blir han av det iallafall, sov länge igår.

En annan aktivitet som valpen tycker är väldigt kul är att gömma nyckel. Det går ut på att matte gömmer sin nyckelknippa någonstans i huset och så får valpen leta upp den och apportera den. Han blir så glad när man ber honom hämta något föremål åt en, svansen går och han ser mycket stolt ut :) Valpen har lärt sig att plocka upp många olika föremål. Man kan peka på något som ligger på golvet och säga "Ta den, tack", och då gör han oftast det. Är det nåt föremål han inte tycker om låtsas han att han inte ser det och hämtar nåt annat istället, smart valp :)

Ormkontakt av tredje graden

Idag började Agaton sax och hans matte dagen med en ovanligt härlig och lång promenad i sensommarsolen på vårt favoritställe ute på en halvö. Vi tänkte att vi skulle ta vara på årets sista sommardag genom att testa om det fortfarande går att bada, och tänk, det gjorde det! Aragorn var lika lycklig som vanligt trots att vattnet måste vara ganska kallt nu. Han har faktiskt lärt sig något nytt denna sommar, nämligen att hoppa ut i vattnet. Innan har han bara kunnat komma i vattnet om det är långgrunt så han kan vada ut. Är det brant vid stranden och han inte känner botten med tassarna har han blivit alldeles förtvivlad och skällande sprungit längs stranden utan att veta hur han ska nå den roliga pinnen som matte just kastade ut. Men nu har han äntligen lärt sig. Om ingen botten finns att sikta hoppar han, till mattes stora förtjusning, helt enkelt ut i vattnet. Duktig valp :)

En annan sak han har lärt sig, eller ja, åtminstone håller på att lära sig, är att sitta kvar på stranden när man kastar ut en pinne i vattnet. När han tar ögonkontakt får han hoppa efter pinnen. Detta är svårt för honom eftersom han tycker det är så FRUKTANSVÄRT kul att bada. Det är rent plågsamt att se pinnen i vattnet om man inte får jaga den. Iallafall om man dömer av hur den stackars hunden låter vid sådana tillfällen. Men nu håller det som sagt på att bli bättre. Bra övning både för hans stressbeteende och för mitt ledarskap.



Vi lekte en stund vid vattnet, men plötsligt började Aragorn bete sig konstigt. Han är ju inte den som i vanliga fall skyggar för saker, men nu började han plötsligt smyga väldigt försiktigt på vegetationen i strandkanten. Nosen sniffade på högvarv och han hade vikten på bakbenen, redo att fly. Detta ovanliga beteende gjorde mig misstänksam så jag gick före vovven fram till buskarna, stampade i marken och viftade lite i gräset med foten. Och mycket riktigt, snart kom en orm simmande ut från platsen Aragorn markerat. En snok som tur var, men det blev inget mer lek just vid den stranden idag. Aragorn accepterade detta och var lugn och samlad.

Tycker det är mycket intressant att han på något vis förstod att det var något farligt där i busken och inget man bör jaga. Annars har han, till mattes oro och förfäran, för vana att i snygga rävhopp kasta sig över allt som rör sig i snåren, men nu var det tydligen någon undangömd instinkt som sa till honom att detta inte var lämpligt att attackera. Häftigt!!


Ormen verkade en aning slö och la sig stilla och flytande i vattnet och vilade. Är fascinerad av ormar och tycker dom är fantastiskt vackra (så länge dom håller sig på lagom avstånd från min hund).

Promenaden fortsatte. Efter tips från den mycket duktiga instruktör vi gick hos i vintras och våras tränar vi mycket platsliggningar- och- sittningar på ställen som är fysiskt utmanande för hunden, tex smala eller kraftigt lutande stubbar, stockar och stenar. Det ger gympa för både kroppen och knoppen på hunden och är en mycket bra ledarskapsövning. Det har märkts väldigt tydligt för mig och Aragorn eftersom vi hade väldigt många bråk runt just detta i våras när vi som värst slogs om ledarskapet. Nu när jag har övertaget (tror jag åtminstone), är han mycket mer lydig och följsam runt detta moment. Självklart måste han testa om jag menar allvar ibland, men om jag bekräftar mitt allvar accepterar han det oftast.


Aragorn på en stubbe som är lite svår att sitta på...


...och på en annan stubbe som är lite svår att ligga på.

Längesen...

Nu var det väldigt längesen det skrevs något här. Det beror till största delen på att vi har gått igenom jobbiga tider i vårt hundägande och jag därför inte har haft något roligt att berätta vilket resulterat i dålig lust att skriva. Nu har saker och ting börjat gå åt rätt håll men nu har jag istället så mycket att berätta att jag inte vet i vilken ände jag ska börja. Därför lämnar jag det tills vidare.

Ikväll hände något som gjorde mig stolt över både min hund och hans ägare :) Jag har både hört och läst, nu senast i en bok av Anders Hallgren, att hunden ofta tittar på många olika saker när den ska tolka det kommando man ger den. Detta kan vara röstläge, minspel, kroppshållning och annat. Man kan testa detta genom att vända ryggen mot hunden och säga till exempel "sitt" eller annat för hunden välkänt kommando. Många hundar kommer då att se ut som frågetecken och inte förstå nånting. Om hunden ändå sätter sig kan man pröva att lägga sig ner och ge samma kommando vilket blir ännu svårare för hunden att tolka. I Hallgrens bok står det: "lyder hunden trots att du står med ryggen mot den har du tränat bra". Så ikväll testade jag hur bra vi egentligen hade tränat. Jag gav kommandona "sitt", "ligg" och "död" (död = Aragorn lägger sig på sidan med huvudet mot marken), först stående med ryggen mot honom, sen liggande på rygg och till slut liggande på sidan med ryggen mot honom. Han fixade det galant :) Därav stoltheten.

Nu fäller han på riktigt...

När jag tidigare har påstått att Aragorn har fällt har jag inte vetat vad jag har snackat om..... Stora tussar lossnar och snart har jag ingen hund kvar! Dammsugning är totalt meningslöst. Såg en dag på tv att det finns en dam någonstans som väver garn av hundpäls och stickar mössor. Undrar om hon har funderat på lapphund? Om inte annat får hon gärna höra av sig till mig, jag har päls till salu! Skulle kunna öppna självplockning.

En dag i trädgården

Jaha... vad ska man göra idag då?


Här är ju ganska rörigt...


Aaaahhhh... är väl bäst att ta tag i det...


Kom husse, nu ska vi jobba!!!
Joooo kom igen nu!
Men låna åtminstone ut dina handskar till mig!!


Skit i det då lata gubbe, jag kan själv....


Få se nu.. den här ser fin ut..


Det kan ju inte vara alltför svårt om människor kan göra det...


En staketstolpe ska jag göra och då behöver änden vässas så den kan bankas ner i jorden, det vet alla valpar.


Jösses vilken seg pinne!


Nästa gång lånar jag yxan...

Ännu en cykeltur

Ikväll överlevde vi ännu en cykeltur. Det gick lite lättare den här gången och jag tror faktiskt vovven kan lära sig tycka det är kul. Han är dock lite ofokuserad som vanligt och vill gärna stanna och lukta på saker eller jaga nåt flygfä åt fel håll. Men på det hela taget fungerar det bra!

Vi har bestämt oss för att höja ribban lite för vovvsingen och oss själva eftersom det varit lite slappt på sista tiden. Nu ska det bli två rejäla aktiviteter varje dag är det tänkt och då kan man till exempel välja bland följande:
Långpromenad (ofta kombinerat med lydnadsträning)
Lydnadsträning
Ett riktigt roligt lekpass
Cykla
Spåra
Miljöträning
En tur till stallet

Däremellan blir det ofta lite trickträning eller godisletande inomhus och lite mys i trädgården. Varje dag ska vi även försöka få med någon form av inkallning eftersom det har hög prioritet då vi inte vågar ha honom lös längre.

Strax efter jul satte vi in krafttag på koppelgåendet och det börjar verkligen arta sig bra nu (även om det såklart måste ifrågasättas med jämna mellanrum). Han är ju en väldigt självständig hund som gärna går sin egen väg och ibland är det svårt att få honom att följa, men det blir bättre och bättre.

Spårkurs

Förra helgen var vi på spårkurs. Det var en givande kurs trots att vi verkade vara bland dom som spårat mest tidigare i gruppen. Aragorn tycker det är jättekul att använda näsan och förstår direkt vad det är frågan om. Vi har lagt ganska långa spår åt honom innan och han hittar alltid slutet. Problemet har varit att han inte håller näsan i kärnan av spåret utan ofta viker av från det, han hittar alltid tillbaka, men det bästa är ju om han håller sig där spåret går. Ett annat problem har varit att han spårar förbi slutet, vad detta än består av, det kvittar om det är en köttbulle eller självaste husse som ligger där, det är spåret han är ute efter.

Vi fick ta några steg tillbaka med vår lille vovve. Kortare spår, kortare lina (bara ca en meter) och gå sakta i spåret. Aragorn ska ta tid på sig så han hinner fokusera, och så fort han viker av från spåret stannar föraren och väntar tills han hittar det igen. En viktig sak är att snitsla spåret vilket vi inte gjort innan, på så vis vet man ju precis när han viker av från det. När vi tog ner tempot på Aragorns spårande blev han automatiskt mer intresserad av slutet. Nu är slutet alltid en förslutbar matskål som laddas med hans frukost (detta är jättebra eftersom han ofta matvägrar, när han själv har jagat sin mat äter han) och nån extra godbit. När han hittat sin skål öppnar jag den åt honom vilket skapar lite teamkänsla, sen sitter vi tillsammans och myser och äter. När han är klar tar jag honom i halsbandet och går av spåret för att noga visa att det är slutspårat. Meningen är ju att spåra är något vi gör tillsammans, inget man gör på egen hand.

Vi har övat hemma några gånger nu och vi tycker det är jättekul, både människor och hund! Vi ska försöka spåra några gånger i veckan nu, det är superbra motion och träning för Agge och matte som båda annars har en tendens att ha lite för bråttom genom livet :)

Att lära sig cykla

Igår lärde sig Aragorn och matten att cykla. Vi gick till en väg där motortrafik är förbjuden och där man inte ofta möter någon. Den vägen är en raksträcka på drygt 1 km som vi cyklade tur och retur. Det gick himlans bra faktiskt fast Aragorn blev antingen trött eller så tyckte han det var tråkigt. Matten fick cykla hemskt sakta för att han skulle hänga med, tror det var lite jobbigt och ovant för honom att hålla samma takt (sin vana trogen i passgång istället för trav) så länge, och dessutom tyckte han nog det var lite konstigt. Tidigare har han varit rädd för cyklar men det har visst gått över, även om han vill hålla lite koll så den inte överfaller honom plötsligt. På slutet av turen mötte vi ovanligt nog en grupp på 4 människor. Matten tänkte att det här är ju perfekt övning, och det gick faktiskt bra. Aragorn blev lite väl glad och tog några glada skutt och ville gärna till dom, men matte var beredd och hade sin strängaste röst i beredskap. När vi senare mötte en hund var jag dock glad att jag inte satt på cykeln längre. Det får övas en hel del innan vi vågar cykla bland bilar och annat så även i fortsättningen blir det promenad till lämplig plats. Men det är ju faktiskt väldigt bra med en ordentlig uppvärmning innan man cyklar!

På tal om att ha pli på sina hundar:

http://www.youtube.com/watch?v=qFP28ANXLLA

Att förena nytta med nöje

Idag överraskades jag och Aragorn av ett regnväder halvvägs genom vår morgonpromenad, ungefär 3 km hemifrån. Eftersom jag inte hade varken regnkläder eller paraply blev jag först en aning missmodig, men slogs snart av tanken hur briljant detta faktiskt är för en småstressad hundägare. Nästa gång det nalkas regn tar jag på mig all smutstvätt, strör lite tvättmedel mellan lagren, slänger en klick schampo i håret och går en promenad med hunden! Sen behöver jag varken tvätta eller duscha på ett tag...

Hundpassning

I skrivande stund passar matten och Aragorn lille Ville. Ville snor allt han kan från Aragorn i fråga om ben och leksaker och Aragorn vill bara leka. Men dom är duktiga och sköter sig båda två. Såhär söta är dom:

Finsk grävling?

Att gräva är något som alltid har legat Aragorn mycket varmt om hjärtat. Han började sin karriär som valp i Småland med att gräva upp stora delar av mattes odlingar och när han var klar med det fortsatte han glatt med gräsmattan. De mumsiga hudben som vi gav vår lilla hund för att han skulle ha nåt att vässa sina små valptänder på hade han själv ingen tanke på att gnaga på, nej, goda ben ska grävas ner! Av förklarlig anledning slutade vi släppa ut honom i trädgården med sånna. Först sprang han runt inomhus med benen i munnen och gnällde olyckligt efter jord att gräva ner skatten i. Till slut hittade han faktiskt jord även inomhus, nämligen i en blomkruka, men han hittade på flera olika kreativa alternativ också. Strumpor, filtar, andra ben, sin korg, ja till slut räckte det faktiskt med luft. Själva rörelsen att putta något över benet var allt som behövdes. Han stod länge och omsorgsfullt och "grävde ner" sitt ben genom att putta luft över det och var mycket nöjd när han var klar och gick därifrån och låtsades inte se benet. Saker man har grävt ner syns ju såklart inte!

Till slut gav vi upp hoppet om att ge honom hudben. Aragorns första julafton firade vi ihop med Kalle och Nemo, Aragorns "kusiner". Alla tre hundarna fick två hudben var. Kalle och Nemo blev glad över presenterna och tuggade glatt på, men Aragorn grävde genast ner sin andel. Och så fort Kalle och Nemo tittade bort grävde han ner deras ben också. Julafton nummer två firades med morrmatte och morrhusse av vilka han fick ännu ett mumsigt ben. Vad gjorde han med det? Jo han hittade en låda med stearinljus längst ner i en bokhylla bland vilka han snyggt kamouflerade sitt ben.

Många goda skratt har vi fått oss åt detta under det gångna året, men döm av min förvåning när grävandet i vintras tog nya proportioner. Vår käre hund började nämligen gräva ner sitt kiss och bajs i snön. Är det inte katter som gör så?? Det struntade såklart Aragorn i, och fortsatte glatt med sitt grävande. Snön var såklart härlig att bara gräva i i allmänhet också och det var dessutom tillåtet. Lycka!

Det senaste på grävfronten just nu är att alla roliga saker måste grävas ner. Hittar man en rolig pinne i skogen ska den gömmas, pronto! Även andra roliga föremål man hittar under promenaden måste ner i jorden. Eller ja, det räcker med under ett par gruskorn, det är inte så noga, det är gesten som är det viktiga.

Matten har vid ett antal tillfällen på ett fint sätt försökt säga till hussen att Aragorn skulle behöva en lekkamrat, och tänk vad roligt han skulle tycka det var med en liten valp här hemma...! Hussen har mest muttrat till svar, men en dag utbrast han: "Det är ingen mening att skaffa en valp till Aragorn, han skulle ändå bara gräva ner den!". Och säkert har han rätt...

Bushund

Bus...

överslagsgräv...

...? nånting..

superbus...

vintersuperbus...

passivt bus.. ser man ut såhär exploderar man vilken sekund som helst...

springbus...

Finsk Slapphund

En vanlig kväll framför TV:n

Så fort husse åker till jobbet på morgonen ser det ut såhär.

Hjälper matte att plugga.

Och pluggar lite till.

Freestyle

Måste bara visa en sak: http://www.youtube.com/watch?v=HqbVbPvlDoM
Hunden är helt galet duktig och den har så KUL! Blir tårögd varje gång jag ser den. Helt underbart!

Aragorn har fått en ny fin sele!

Och inte vilken sele som helst, det är en sele som vår vän Julia sytt åt oss, helt själv! Lädret är av en bra kvalitet som sitter mycket stabilare på vovven än den förra selen vi provade, och den är fordrad med mjuk fårull. Dessutom matchar den Aragorns svarta päls mycket bra :) Tack så mycket säger vi till Julia som har gjort en så fin sele till oss!! :)

Ettåring

Det har visst varit lite dåligt med bloggandet på sista tiden och Aragorn har hunnit bli ett helt år gammal! Vuxen-valp!

Hmmm....

En mycket suspekt rasbeskrivning: http://www.allahundraser.com/finnish_lapphund

Ridtur

På sista tiden har jag inte vågat ha Aragorn lös eftersom han inte kommer på inkallning när något intressantare dyker upp. Detta har medfört att jag inte vågar ta med honom på ridturer. Men ikväll kände jag att jag hemskt gärna ville ha med honom så bestämde mig för att prova att ha honom i koppel. Med djup snö och tjock skare går det ändå bara att skritta med hästarna.

Så jag tog gammelgubben Kalle i tron att han som vanligt skulle sköta det där med att gå dit man ska så att jag kunde koncentrera mig på hunden. Kalle var dock inte lika villig till samarbete som vanligt.. han tyckte det var för jobbigt att pulsa i den djupa snön och ville helt enkelt gå hem. Aragorn hade som vanligt alla möjliga projekt på gång, skulle åt alla håll samtidigt och var dessutom lite rädd för Kalle, fast ibland gick han jättefint. Då och då hade han så bråttom att han hamnade framför hästen och blev då jätterädd för att hästen kom gående mot honom, och istället för att då gå åt sidan kom han fram till att det var smartare att hoppa baklänges framför hästen. Så man kan väl säga att jag hade lite att pyssla med, med dessa två motspänstiga killar. Till slut fick Kalle nog och vände hemåt, Aragorn vände åt motsatt håll och plötsligt hade jag honom på fel sida och hästen med näsan åt fel håll... Då gav jag upp..

Men det var nog inte sista gången vi provar detta ändå. Vid bättre väglag och med en gladare häst ska det nog gå att träna så det blir riktigt bra!

Tidigare i vinter när det var mindre snö. Aragorn, matten, hussen (som tar bilden) Kalle och Frans på promenad.

Klövjehund

Idag har vi provat klövjeväskan vi köpte för länge sen men inte använt. Som vanligt när man klär på Aragorn något var han ynkligast i hela världen och tyckte hemskt synd om sig själv.. så länge vi var inomhus. Så fort vi kom ut hade han glömt att han hade den på sig och traskade på som vanligt :) Så det ska säkert gå att få honom att bära lite. Kan nog vara bra träning för honom. Vi ska dock inte börja lägga i några större vikter än, tror han är för ung för det.

Sista dagarna har Aragorn blivit jätteduktig på att gå i koppel och det var flera dagar sen han skällde på en hund vi mötte :)
Fin i sin ryggsäck :)

Ridhusträning

Är just hemkommen från veckans ridhusträning. Idag kände jag att jag faktiskt inte orkade gå upp tidigare än 8, det är ju trots allt söndag(!) så vi fick åka till ridhuset utan långpromenad, det fick räcka med 10 min rastning. Tänkte att nu blir det väl superstirrigt första timmen innan energin har lagt sig och jag får skylla mig själv och min egen lathet för att vi inte får ut så mycket av det här passet. Men vad händer? Jo söthunden sköter sig lika bra som om han faktiskt fått den där långpromenaden innan. Han har blivit SÅ mycket duktigare på att vistas bland andra hundar. Vi körde det gamla vanliga; koppelträning, gå fint, lite möten, sitt/ligg kvar, inkallning på koppelavstånd, kontaktövningar osv. Visst stirras det en del och bjäffas lite grann, men det är ändå framsteg. Och han söker min kontakt mycket mer än han gjort tidigare. Så nu passar jag på att gotta mig en stund åt detta träningspass :D

Det finns dock en liten nackdel med att träna i ridhus; sågspån + hästbajs + snömodd = LERA. Alltså var det bara att kasta in hunden i duschen vid hemkomst, något som inte accepterades med alltför stor munterhet... Sist var nämligen när han rullat sig i äckel och vi fick duscha honom 45 min mitt i natten och större delen av äcklet satt på huvudet vilket inte tycker om att få vatten på sig. Men att skölja av lite lera från magen och tassarna går ju relativt smärtfritt och nu ligger han och sover på sin älsklingsmatta :)

Fotomodellskarriären fortsätter

Idag har Aragorn jobbat som modell igen. Det skulle skrivas lite information i en folder till några hyresgäster om en tjej som byggt en hundrastgård i området där foldern delas ut. Dock var den här tjejen inte tillgänglig för foto och det behövdes ju såklart en hund på bilden, foto på bara staket är ju inte så roligt. Så Aragorn fick göra sitt bästa för att agera lekande hund, vilket jag faktiskt måste säga att han klarade mycket bra.

En lapphundsgranne!

Idag när vi var ute på promenad runt kvarteret mötte vi en söt finsk-lapphunds-tjej! Hon var 7 månader och Aragorn blev genast kär i henne. Lapphundsflickans matte sa att vi får komma och leka någon dag om vi vill. Vilken lyckodag för Agge-bagge! :D

Finsk Pitbullhund

Även om det går framåt är inte allt frid och fröjd än. Ibland när vi möter andra hundar undrar jag vad det är jag har hängande i kopplet egentligen. Det gurglar och fräser och spottar. En Finsk Pitbullhund månne?

Härom dagen när vi gick på stan kom en papillon med sedvanlig hybris gående och satte igång och morrade och skällde på klassiskt småhundsmanér. Aragorn skötte sig rätt bra just då men bjäffade ändå såklart tillbaka som sig bör. Någonstans i periferin kommer ett gäng tuffa ungdomskillar gående och jag hör dom andäktigt säga till varandra: "Den lilla hunden hade inte haft en chans!".

Från den ljusa sidan alltså: tanter med papillons och andra småhundar som inte är fysiskt starkare än Aragorn skulle nog inte våga sig på att försöka råna mig. Någon nytta ska man ju ha av sitt monster...

Framsteg i mattes hjärna

Äntligen börjar saker och ting gå framåt ordentligt. Efter kursen förra helgen har jag lärt mig kontrollera min hund på ett helt annat sätt än tidigare. Denna nyvunna kontroll har lett till ett nytt självförtroende vilket i sin tur leder till ännu mer kontroll. Resultatet är mycket trevligare promenader, och framför allt: jag får inte en adrenalinkick varje gång vi möter en annan hund. Denna uteblivna adrenalinkick är såklart positiv för vovven också. En god spiral med andra ord. Han försöker fortfarande hoppa och skälla och tramsa en del men nu vet jag plötsligt hur jag ska ta situationen och kan avstyra det hela innan situationen blir ohållbar. Underbar känsla :)

Igår gick vi på stan för att miljöträna. Vi tränade även på att sitta still och titta på folk. Så länge ingen tittar på honom går det himla bra. Han har ju mycket att titta på och är okoncentrerad vilket gör att koppelgåendet inte blir perfekt, men jag kan gå på stan med min hund!! Det funkar faktiskt!

Detta innebär ju inte att allt är frid och fröjd, vi har mycket att jobba på, men vi har helt andra verktyg än vi haft innan och allt känns väldigt positivt! Just nu är det fokus på koppelträningen, men även inkallningen kommer få ett krafttag.

Vi har anmält oss till ytterligare kurser till våren på samma ställe som vi gick kursen relation och kommunikation. I mars blir det en heldag med spår och i april blir det vardagslydnad, 4 tillfällen á 2,5 timme. Med tanke på vad det kostar väntar jag mig att i maj vara ägare till en fullfjädrad lydnads- och spårhund av högsta klass, annars får han själv betala kursavgifterna den lymmeln... ;)

Lapphund i snö

Kommunikation och relation

I fredags var vi på kurs i kommunikation och relation på ett ställe utanför stan som vi aldrig varit på innan men blivit rekommenderade från olika håll. Vi hoppas kunna gå fler kurser där framöver för det var precis vad vi är ute efter! Äntligen en person som kunde visa hur man uppfostrar sin hund när klicker och godis som enda verktyg inte är tillräckligt. I fredags fick vi lära oss hur man tar ledarskapet i flocken och varför det är så viktigt för relationen att man är just ledare. Det märktes snabbt att metoden var rätt för oss eftersom Aragorn blev väldigt mycket mer medgörlig och samarbetsvillig. Jag märker redan idag, två dagar senare att han tittar på mig mycket mer och frågar vad jag vill.

En av de viktigaste lärdomarna var nog att det är viktigt att vara ärlig mot hunden och att det är grundläggande för att skapa en god relation. Ett exempel som jag funderat över en del på sista tiden är vad man gör när hunden rymt och sen kommit tillbaka. Jag har lärt mig att man då ska berömma hunden eftersom den annars tror att den gör fel när den kommit tillbaka. Men hur vet hunden då att den gjort fel? Enligt kursen igår ska man inte alls berömma utan istället tala om för hunden precis hur orolig man varit, hur arg och besviken man är för att den stack. När hunden visar att den förstått genom att visa underkastelse ska man behandla den med nonchalans en stund. MEN det är viktigt att inte vara långsint. Och lika viktigt: hunden ska fortsätta att vara lös, för efter en stund ska man kalla in den igen för att ge den en möjlighet att lyckas. Och när den gör det är det fest!!!! :)

Det är också viktigt att börja alla promenader lugnt. Man ska alltså se till att hunden aldrig går ut genom dörren, bilen osv när den är stressad eller innan man gett tillåtelse. Gör man det kommer det prägla hela den följande promenaden. Det är viktigt att jobba för att hålla hunden lugn för när den är för högt i stress är den blockerad och går inte att nå. Det är också superviktigt att se till att alltid känna sig som en ledare, sträcka på ryggen och ta initiativ. Man ska leka mycket och ha roligt med sin hund och allt ska alltid ske på människans villkor och initiativ.

En sak som skiljde detta mycket från vad vi lärt oss innan är att man ska vara glad om hunden gör fel ibland för då får man ett gyllene tillfälle att tala om att den gör just fel. Rätt intressant sätt att se på saken.

Detta var bara några av alla de saker vi lärde oss på kursen. Vi har hur mycket som helst med oss därifrån och massor att jobba med. Känns väldigt positivt att äntligen ha hittat något som känns rätt!

Inget stopp har han heller!

Medan resten av sverige satt och tittade på melodifestivalen ikväll var matte, husse och Aragorn ute på en mörkerpromenad som blev lite längre än vi egentligen hade tänkt oss. Med pannlamporna i högsta hugg pulsade vi 4 km i ungefär 3 dm snö. I vanliga fall är det en stig där vi gick men tydligen går inte normala människor mitt ute i skogen när det är så här mycket snö ;) Men har man bestämt sig så har man. Efter 1,5 timme var vi tillbaka vid bilen igen.

Aragorn tyckte det här var toppen eftersom han fick vara lös och springa hur mycket han ville. Och sprang gjorde han. Och hoppade och skuttade och grävde. Han har nån form av "anda växel" som han sätter in när han blir trött och när den är i kan han härja i det oändliga. Efter detta äventyr tänkte vi att nu måste väl även en galen lapphundsunge vara lite trött. Men det trodde inte riktigt Aragorn själv på. Det första han gjorde när vi kom innanför dörren (ja, efter han ägnat sig åt lite pälsvård såklart) var att hämta en leksak och försöka få igång sin matte. Men då sa matte bestämt nej och valpen fick gå och lägga sig. Trött och stopp är ord han inte helt har koll på...

Utan smidighet

Jag har antagligen världens mest osmidiga hundunge. Ikväll har vi försökt lära oss att rulla, att krypa och att hoppa genom en ring som jag formar av mina armar. Vi har försökt allt detta innan men det funkar liksom inte. Hur jag än försöker vägrar Aragorn förstå att han ska rulla. Han har gjort det av misstag nån enstaka gång och givetvis då på något vis lyckats rulla in i nånting och blivit rädd. Men vi kämpar tappert på. Nån gång ska han väl lära sig.

Vad beträffar krypandet vet jag inte riktigt vad jag ska säga.. det är synd att jag inte lyckas lägga upp filmer... vad jag har skrattat ikväll ( i smyg givetvis).. Försökte först genom att dra en godisbit framför honom när han låg ner med följden att han bara reste sig upp och hoppade med framtassarna på min hand där godiset fanns. Försökte då med att samtidigt lägga handen på hans rygg för att få honom lite närmare marken, varpå han istället la sig på sidan och sparkade på min hand med framtassarna. Då tänkte jag att det kanske blir bättre om han tvingas krypa under något så jag använde mina ben som en tunnel att krypa under.. och visst, det fyllde sitt syfte... men min hund är tydligen oförmögen att krypa.. han ålar sig mycket mödosamt framåt, en halv centimeter i taget, liknar inte alls dom duktiga polishundar och freestylehundar och annat man ser på youtube...

Och så var det hoppandet.. han är ju inte känd för att vara smidig min lilla hund. Det var inte länge sen han faktiskt slutade klättra upp i sängen och bilen och istället förstod att man faktiskt kan hoppa. Och vad beträffar hoppandet genom mina armar... ja... istället kliver/släpar han sig igenom. Ett ben i taget, sakta men säkert, och håller jag armarna mer än en decimeter ovanför golvet orkar han inte riktigt lyfta på tassarna hela vägen utan fastnar och drar sig loss, alternativt får matte ta undran sina armar.. Så ja, det finns en del att jobba på här :)

Men sen finns det ju en himla massa saker som han faktiskt KAN och det väldigt bra, men det är ett annat kapitel :)

Flashback: en gång när Aragorn var en liten knubbig och ullig valp hade vi med honom ut i skogen på promenad. Mitt på stigen låg ett omkullvält träd som var något lägre än hans egen mankhöjd. Jag tänkte att han kunde få försöka ta sig över själv innan jag hjälpte honom och självklart ville den lille tuffingen prova, fast man såg att han var en aning tveksam. Han tog sats en bit ifrån, otroligt fokuserad, sprang mot trädet, tog i allt vad han orkade, och HOPPADE allt vad han orkade..... och landade på magen mitt på stammen... han blev för en kort sekund hängande där innan han lite skamset ålade sig över.. :) Snutten..


Ungefär såhär stor var han när han landade på trädet

Hundträning

I söndags var Aragorn och matten i ett ridhus på hundträning. Det var Växjö hundungdom som förbarmade sig över en gammal tant och hennes busiga hund och lät oss vara med. Fri träning i 1,5 timme. Precis vad vi behöver! Träna på det vi redan kan fast med störning av andra hundar. Det har ju blivit alldeles för lite sånt sen valpkursen tog slut i höstas. Måste säga att Aragorn faktiskt har lugnat sig en hel del. Det är väl nästan så jag vågar säga att han inte var alldeles värst av hundarna där. Såklart var han ju i toppen av dom busiga och det kanske inte fanns någon som var värre, men jag skämdes inte lika mycket för honom som jag gjorde i höstas :) Jag skämdes faktiskt inte alls. Det var lättare att få kontakt med honom och mellan varven var han riktigt duktig. Vi tränade lite "gå fint", sitt/ligg - stanna kvar, lite hundmöten och lite annat smått och gott.

På slutet fick man testa lite budföring vilket Aragorn gillade bäst av allt. "Äntligen får man springa lite". Han kan ju redan det lite eftersom vi brukar träna det hemma och den här gången var det dessutom lättare än det brukar vara för honom. Allt han behövde göra var att springa efter en rolig tjej som ansträngde sig för att vara EXTRA rolig. För min lille vovve hade det troligen räckt att hon stod still för att han skulle tycka det var tillräckligt kul att jaga henne... När han skulle tillbaka till mig däremot trodde jag det skulle gå åt pipan. Matte är ju inte lika rolig som dom åtta hundar som stod uppradade ungefär fem meter bakom matte, så jag var rätt säker på att han skulle springa till dom istället. Men det gjorde han inte! Han kom till mej :D

Fyra gånger till ska dom här ungdomarna träffas i ridhuset för fri träning och som det ser ut nu är tant Sofie välkommen även i fortsättningen. Perfekt som sagt!

Hundfällan - told by Aragorn

Jag tycker ju själv att jag är rätt så smart, för allt som oftast lyckas jag sno åt mig saker som ligger på vardagsrumsbordet utan att husse och matte märker det. Både små matbitar, viktiga papper och annat kul kan man få tag i om man är listig och väntar tills dom tittar bort. Ibland har jag anat att dom försökt gillra fällor åt mig genom att placera något gott nära kanten av bordet för att fresta mig att ta det. Sen sätter dom sig på nåt strategiskt ställe och lurpassar så att dom ska kunna skälla ut mig när jag försöker sno det goda. Men så dum är jag ju inte att jag går på det. Jag väntar tålmodigt tills dom för ett ögonblick tappar fokus och snor då blixtsnabbt det jag vill ha för att sedan se totalt oskyldig ut när dom tittar tillbaka igen. Då blir dom såklart arga men alla vet ju att man måste ta en valp på bar gärning om man ska kunna bestraffa den. Man kan inte skälla i efterhand för då förstår ju inte valpen vad det var den gjorde fel. Tillåt mig småle... klart jag fattar! Men dom får gärna tro att jag är lite dum, det ger mer frihet...

I helgen var vi och hälsade på hos min uppfödare och då satt givetvis matte och pratade ihop sig med henne bakom min rygg. Nästa dag tog matte en stor god köttbulle som hon pysslade misstänkt noga med innan hon la den nära kanten på soffbordet. Såklart förstod jag ju att det var en fälla. Jag väntade tålmodigt hela dagen på att matte skulle glömma att hon gillrat en fälla så jag kunde överlista henne. När husse kom hem kände jag att stunden var kommen. Snabbt som attan slank jag fram och snodde åt mig köttbullen... men vad händer? Jo jag får nåt hårt och skramlande i huvudet! Snacka om läskigt! Inte vet jag hur det gick till, men matte och husse såg väldigt belåtna ut. "Så går det när man stjäl", sa matte och jag fick en känsla av att hon hade något med skramlet att göra. Själv kände jag mig en aning skamsen och väldigt snopen, för ingen köttbulle hann jag ju smaka heller. Senare hörde jag matte berätta för husse om sin hundfälla som hon kallade det. Det var tydligen en gammal ölburk med stenar som jag fick på mig när jag försökte sno köttbullen. Nu tror matte att hon har varit listig och att jag lärt mig en läxa, men hon ska nog få se att jag minsann är listigare än henne...


Hundfälla