Nu fäller han på riktigt...

När jag tidigare har påstått att Aragorn har fällt har jag inte vetat vad jag har snackat om..... Stora tussar lossnar och snart har jag ingen hund kvar! Dammsugning är totalt meningslöst. Såg en dag på tv att det finns en dam någonstans som väver garn av hundpäls och stickar mössor. Undrar om hon har funderat på lapphund? Om inte annat får hon gärna höra av sig till mig, jag har päls till salu! Skulle kunna öppna självplockning.

En dag i trädgården

Jaha... vad ska man göra idag då?


Här är ju ganska rörigt...


Aaaahhhh... är väl bäst att ta tag i det...


Kom husse, nu ska vi jobba!!!
Joooo kom igen nu!
Men låna åtminstone ut dina handskar till mig!!


Skit i det då lata gubbe, jag kan själv....


Få se nu.. den här ser fin ut..


Det kan ju inte vara alltför svårt om människor kan göra det...


En staketstolpe ska jag göra och då behöver änden vässas så den kan bankas ner i jorden, det vet alla valpar.


Jösses vilken seg pinne!


Nästa gång lånar jag yxan...

Ännu en cykeltur

Ikväll överlevde vi ännu en cykeltur. Det gick lite lättare den här gången och jag tror faktiskt vovven kan lära sig tycka det är kul. Han är dock lite ofokuserad som vanligt och vill gärna stanna och lukta på saker eller jaga nåt flygfä åt fel håll. Men på det hela taget fungerar det bra!

Vi har bestämt oss för att höja ribban lite för vovvsingen och oss själva eftersom det varit lite slappt på sista tiden. Nu ska det bli två rejäla aktiviteter varje dag är det tänkt och då kan man till exempel välja bland följande:
Långpromenad (ofta kombinerat med lydnadsträning)
Lydnadsträning
Ett riktigt roligt lekpass
Cykla
Spåra
Miljöträning
En tur till stallet

Däremellan blir det ofta lite trickträning eller godisletande inomhus och lite mys i trädgården. Varje dag ska vi även försöka få med någon form av inkallning eftersom det har hög prioritet då vi inte vågar ha honom lös längre.

Strax efter jul satte vi in krafttag på koppelgåendet och det börjar verkligen arta sig bra nu (även om det såklart måste ifrågasättas med jämna mellanrum). Han är ju en väldigt självständig hund som gärna går sin egen väg och ibland är det svårt att få honom att följa, men det blir bättre och bättre.

Spårkurs

Förra helgen var vi på spårkurs. Det var en givande kurs trots att vi verkade vara bland dom som spårat mest tidigare i gruppen. Aragorn tycker det är jättekul att använda näsan och förstår direkt vad det är frågan om. Vi har lagt ganska långa spår åt honom innan och han hittar alltid slutet. Problemet har varit att han inte håller näsan i kärnan av spåret utan ofta viker av från det, han hittar alltid tillbaka, men det bästa är ju om han håller sig där spåret går. Ett annat problem har varit att han spårar förbi slutet, vad detta än består av, det kvittar om det är en köttbulle eller självaste husse som ligger där, det är spåret han är ute efter.

Vi fick ta några steg tillbaka med vår lille vovve. Kortare spår, kortare lina (bara ca en meter) och gå sakta i spåret. Aragorn ska ta tid på sig så han hinner fokusera, och så fort han viker av från spåret stannar föraren och väntar tills han hittar det igen. En viktig sak är att snitsla spåret vilket vi inte gjort innan, på så vis vet man ju precis när han viker av från det. När vi tog ner tempot på Aragorns spårande blev han automatiskt mer intresserad av slutet. Nu är slutet alltid en förslutbar matskål som laddas med hans frukost (detta är jättebra eftersom han ofta matvägrar, när han själv har jagat sin mat äter han) och nån extra godbit. När han hittat sin skål öppnar jag den åt honom vilket skapar lite teamkänsla, sen sitter vi tillsammans och myser och äter. När han är klar tar jag honom i halsbandet och går av spåret för att noga visa att det är slutspårat. Meningen är ju att spåra är något vi gör tillsammans, inget man gör på egen hand.

Vi har övat hemma några gånger nu och vi tycker det är jättekul, både människor och hund! Vi ska försöka spåra några gånger i veckan nu, det är superbra motion och träning för Agge och matte som båda annars har en tendens att ha lite för bråttom genom livet :)

Att lära sig cykla

Igår lärde sig Aragorn och matten att cykla. Vi gick till en väg där motortrafik är förbjuden och där man inte ofta möter någon. Den vägen är en raksträcka på drygt 1 km som vi cyklade tur och retur. Det gick himlans bra faktiskt fast Aragorn blev antingen trött eller så tyckte han det var tråkigt. Matten fick cykla hemskt sakta för att han skulle hänga med, tror det var lite jobbigt och ovant för honom att hålla samma takt (sin vana trogen i passgång istället för trav) så länge, och dessutom tyckte han nog det var lite konstigt. Tidigare har han varit rädd för cyklar men det har visst gått över, även om han vill hålla lite koll så den inte överfaller honom plötsligt. På slutet av turen mötte vi ovanligt nog en grupp på 4 människor. Matten tänkte att det här är ju perfekt övning, och det gick faktiskt bra. Aragorn blev lite väl glad och tog några glada skutt och ville gärna till dom, men matte var beredd och hade sin strängaste röst i beredskap. När vi senare mötte en hund var jag dock glad att jag inte satt på cykeln längre. Det får övas en hel del innan vi vågar cykla bland bilar och annat så även i fortsättningen blir det promenad till lämplig plats. Men det är ju faktiskt väldigt bra med en ordentlig uppvärmning innan man cyklar!