Ridtur

På sista tiden har jag inte vågat ha Aragorn lös eftersom han inte kommer på inkallning när något intressantare dyker upp. Detta har medfört att jag inte vågar ta med honom på ridturer. Men ikväll kände jag att jag hemskt gärna ville ha med honom så bestämde mig för att prova att ha honom i koppel. Med djup snö och tjock skare går det ändå bara att skritta med hästarna.

Så jag tog gammelgubben Kalle i tron att han som vanligt skulle sköta det där med att gå dit man ska så att jag kunde koncentrera mig på hunden. Kalle var dock inte lika villig till samarbete som vanligt.. han tyckte det var för jobbigt att pulsa i den djupa snön och ville helt enkelt gå hem. Aragorn hade som vanligt alla möjliga projekt på gång, skulle åt alla håll samtidigt och var dessutom lite rädd för Kalle, fast ibland gick han jättefint. Då och då hade han så bråttom att han hamnade framför hästen och blev då jätterädd för att hästen kom gående mot honom, och istället för att då gå åt sidan kom han fram till att det var smartare att hoppa baklänges framför hästen. Så man kan väl säga att jag hade lite att pyssla med, med dessa två motspänstiga killar. Till slut fick Kalle nog och vände hemåt, Aragorn vände åt motsatt håll och plötsligt hade jag honom på fel sida och hästen med näsan åt fel håll... Då gav jag upp..

Men det var nog inte sista gången vi provar detta ändå. Vid bättre väglag och med en gladare häst ska det nog gå att träna så det blir riktigt bra!

Tidigare i vinter när det var mindre snö. Aragorn, matten, hussen (som tar bilden) Kalle och Frans på promenad.