Spår

Eftersom Aragorn var sjukskriven för två veckor sen när resten av valpkursarna hade spårträning fick vi och en valp till en egen lektion av vår snälla instruktör idag. Precis som jag hade väntat mig gick det mycket bra :) Vi började med att lägga ett spår på ca 70 meter som vi gick direkt för att få kläm på det hela. Det var inga problem alls, så nästa spår gjorde vi lite längre, kanske 150 meter, och terrängen var dessutom lite krångligare (för mej åtminstone, vet inte om Aragorn brydde sej :)). Detta spår fick dessutom ligga drygt en halvtimme innan vi gick det. Även detta spår fick han upp snabbt, men ungefär halvvägs glömde han bort vad han höll på med och började jaga möss istället. När han tröttnat på det tog han upp spåret igen och fullföljde det lätt som en plätt.

Sen testade vi att göra ett uppletande också. Vi trodde inte att Aragorn riktigt skulle klara det egentligen eftersom han var så trött och redan full med intryck, men ville ändå testa så vi vet hur man gör för framtiden. Vi använde hans älsklingskyckling som apport och han fick följa med och se vart jag la den, men när jag skickade iväg honom för att hämta den hade han redan glömt den och roade sig på egen hand med att nosa runt. Instruktören fick hjälpa honom lite genom att gå o leka med den så han blev sugen på den och då hämtade han den såklart :) Nu vet vi iallafall hur man gör och hur man ska hantera situationen när valpen inte riktigt vill/förstår.

På det hela taget var det en lyckad dag och vi kommer definitivt spåra mer i framtiden!

Lille vovvi på höstpromenad

Valpen och resväskan

Kom att tänka på en sak när jag satt här och filosoferade. I somras när Aragorn var en mindre valp än han är nu kunde han inte själv hoppa upp i sängen utan stod och gnällde nedanför tills någon lyfte upp honom. Då kom husse på en bra idé! Han tog mattes stora resväska och ställde vid sängen så att det blev som en trappa som valpen kunde gå uppför. Alla var nöjda och glada. Sen åkte hela familjen på campingsemester och matte packade väskan full med saker och tog med sig den. Några dagar senare kom vi hem och valpen verkade glad över att vara tillbaka. Så kom han på att han inte hade fått sova i den sköna mjuka sängen på flera dagar och såg sig om efter väskan så att han skulle kunna hoppa upp. Lycklig blev han när han såg väskan och skyndade sig dit.. men det var nåt som inte stämde... Då började husse skratta. Valpen stod förvirrad I mattes öppna resväska, inte PÅ som var tanken, och väskan stod dessutom en bra bit från sängen. Valpen verkade inte riktigt koppla varför han fortfarande var kvar i väskan och inte hade hamnat i sängen som han brukade göra. Matte skyndade sig att tömma väskan, stänga den och sätta den på sin vanliga plats, och så var allt frid och fröjd igen.

Valp i vila

Efter besök hos veterinären är Aragorn satt i strikt vila vilket innebär ingen lek, inget bus, inga hopp och inga promenader förutom korta kissrundor. Detta plus antiinflammatoriskt och smärtstillande ska han ha i två veckor, sen ska vi vänta tre dagar till i stillhet innan återbesök som avgör om det hjälpt eller inte. Det har gått drygt en vecka nu och det har faktiskt gått bättre än vi någonsin trott. Hade sett framför mig hur han skulle ha rivit hela huset efter två dagar och hur han skulle klättra på väggarna och vara helt galen. Visserligen har han ätit på en del saker som han inte borde, tex laddaren till min mobil (som tur var hade faster en likadan laddare över som jag är tacksam över att få låna), en dörrmatta och några toarullar. Han har också varit stirrigare än vanligt emellanåt, men det har varit hanterbart. Vi har bara ägnat oss åt dämpande aktiviteter som godissök och lite trickträning. Vi har även tränat på att bara sitta stilla och slappna av.

Mormatte har haft vänligheten att ge oss bidrag till en Nina Ottosson Dog Smart enligt bild nedan. Vilken underbar uppfinning! Både jag och Aragorn tycker den är jätterolig. Trodde det skulle ta ett tag att lära honom hur man lyfter klossarna för att hitta godiset som ligger gömt under, men han fattade på en gång. Så nu tränar vi på att han ska ta den kloss jag pekar på åt honom, och när han fått tag i godiset ska han ge klossen till mej på kommandot "tack". Han förstår och det funkar rätt bra, men helst vill han leka med klossarna själv utan att jobbiga matte lägger sig i :) Idag vände jag klossarna uppochned och la godiset i hålen som finns under. Det gör att han måste lyfta klossen och vända den på rätt håll för att få tag i godiset. Inte heller detta tog många sekunder för min duktiga valp att klura ut, men nu sover han gott oxå :)



Bara han nu blir bra snart tror jag att detta har varit en nyttig upplevelse för oss alla. Husse och matte har kommit på att vi kan påverka vår valps temperament mer än vi trodde och vi ska i fortsättningen ägna oss åt betydligt fler dämpande aktiviteter och färre stressande. Om några timmar ska matte åka till brukshundklubben ensam utan hund. Kommer kännas en aning märkligt, men man lär sig säkert mycket på det oxå!