En regnig försommarförmiddag...

Aragorn och matten har varit ute på promenad. Det regnar och lappfjanten har tagit sitt dagliga dopp i kanalen vilket innebär dubbelsidig blöthet. När de kommer hem tänker matten att hon snabbt ska skicka lappfjanten genom huset och ut i trädgården på baksidan för att minimera risken för hundrelaterade fuktskador inomhus. Sagt och gjort, platsar hunden utanför, snabbt in genom dörren, av med skorna... men något har gått fel. Lappfjanten har omärkligt smitit före in i hallen och står nu och skakar sig så att vattendropparna viner åt alla håll.
"Men vad gööööör du???", gnäller matten, "du var ju platsad ute!"
Aragorn ser fruktansvärt nöjd ut och skakar sig en gång till, i vardagsrummet den här gången.
Matten ser uppgiven ut och öppnar dörren för att släppa ut hunden i trädgården innan ytterligare skakning sker. Aragorn tittar frågande på matten. "Ska jag gå UT???", verkar han tänka, "vi har ju nyss varit ute och där regnade det och nu är jag blöt ser du väl? Jag tänker vara inne nu."
Matten torkar hunden omsorgsfullt med en handduk, vilket är en tidsödande och tålamodskrävande uppgift av två anledningar:
1. Lapphundar har fruktansvärt mycket päls och blir extremt blöta.
2. Just den här lapphunden gillar inte att vara still när den blir torkad och vill helst enbart bli torkad på huvudet, för övrigt det enda ställe där den faktiskt brukar vara ganska torr.

Lapphunden är äntligen torr (nåja, så torr som nu en dyngsur lapphund kan bli efter handdukstork).
Lapphunden springer och ställer sig vid dörren. "Nu vill jag gå ut i regnet!" Förkunnar han med glad uppsyn.
Men nu tycker matten att det får vara nog. "Nej", säger hon bara och går för att göra människosaker som hundar inte förstår sig på. Lappfjanten sjunker ihop en aning av besvikelse. Men så skiner han upp igen. När man är såhär lagom mysblöt efter en simtur finns det ett ställe som är nästan lika mysigt som trädgården att ligga på: mattes säng! Där ligger han nu förnöjsamt och njuter av livet....