Om måndagsexemplar

Aragorn har huvudet i kylskåpet som en tränare så fint uttryckte det för länge sen. Förmodligen är det någon snygg tik i grannskapet som löper.. behöver väl knappt säga att jag är lätt trött på honom just nu.

Tänker ofta på en kommentar från en veterinär när vi sökte för demodikos och beklagade oss över att han både är krypt, har en hudsjukdom och dessutom hade växtvärk när han var liten. Veterinären sa ungefär:

Ja han är helt enkelt ett måndagsex! Det är precis som med människor, vissa har exem, andra glasögon, men vi får ju leva ändå!

Och eftersom undertecknad har både glasögon och exem passar jag väl antagligen rätt bra ihop med den hund jag fått. Vi är två envisa och tjurskaliga måndagsexemplar men vi får leva ändå...


Vinter -10, ett måndagsex har ramlat på isen och det andra måndagsexet demonstrerar sin skadeglädje.

Ett vilddjur i skogen

Detta är en klockren Aragorn!!

Bild lånad av lisatofft.se

Klövjeträningen...

...går framåt! Vi tränar oftast 2-3 gånger i veckan och är uppe i 4 kg totalt med väskan inräknad, vilket motsvarar 20% av Aragorns 18 kg. Vad jag har lyckats läsa mig till ska en vältränad hund kunna bära ca 30% av sin egen kroppsvikt vilket i Aragorns fall skulle motsvara 6 kg. Dock är jag inte helt säker på vad som menas med en "vältränad hund" (?) så vi håller oss lite under detta än så länge.

En släkting till mig som är utbildad till bla hundinstruktör och hundmassör berättade att hon rekommenderar upp till 20% av kroppsvikten i rent rehabiliteringssyfte för hundar som behöver muskla på sig. Därför känns 4 kg som en bra vikt att ligga på tills vidare. I vinter får vi eventuellt trappa ner en del om det blir dåligt väglag för att minska risken för skador. Till våren får vi återigen fundera på vilken vikt vi ska satsa på för säsongens vandringar. Jag funderar på att försöka få upp honom till 5-6 kg då.

Dock är det ju stor skillnad att bära utprovad vikt på promenader här hemma och på längre vandringar. Det som skiljer mest är egentligen tiden som väskan sitter på. I helgen var vi ute och vandrade och Aragorn bar människornas matsäck vilket blev strax under 3 kg som minskade till ca 2 kg under dagen. Då var vi ute i 6 timmar jämfört med de 1-2 timmar som våra träningsrundor brukar vara. Men Aragorn verkade knappt märka att han hade klövjan på sig och inte bli överdrivet trött heller vilket jag misstänker berodde på att han är van att bära ett helt kg mer. Jag tror den viktigaste faktorn för vovven är utomhustemperaturen. I somras på skåneleden var han rejält trött efter att ha klövjat en dag.

En biverkning av detta med att fysträna hunden är att han blivit väldigt stark. Det märks när han vill någonstans och sätter av åt det hållet och glömmer att matten sitter i andra änden av kopplet. Då är det mycket svårare att hålla honom än det var för några månader sen. Jag tycker även att det blir svårare och svårare att få honom trött. Lite jobbigt kanske, men ack så roligt att se att träningen ger resultat :D


Aragorn och hussen i Stenshuvuds nationalpark i oktober.

Teckenspråk

Matten är förkyld och orkar inte gå några långa promenader med valpen. Husse jobbar. Idag har matten och valpen ägnat sig åt trickträning inomhus för att stimulera valpens hjärna. Det är väldigt roligt för både mattar och valpar faktiskt.

Vi började med att slänga ut träklossar som Aragorn fick städa upp genom att lägga den kloss matte pekade på i en gryta. Han är duktig på det nu och tycker det är jättekul. Sen gick vi vidare med att binda ett snöre i klossar som sedan gömdes under soffan och några andra möbler så att Aragorn inte kom åt dem. Han var tvungen att dra i snöret för att få ut klossarna och kunna lägga dem i grytan bland de andra han städat undan. Han ser väldigt stolt ut när han lyckas dra fram ett föremål med hjälp av snöret, och jag blir stolt att han fattar :)

Sen övade vi på lite andra tricks vi kan sen tidigare, men matten märkte snart hur jobbigt det är att säga alla kommandon när man har ont i halsen så vi gick över till enbart teckenstpråk. I vanliga fall brukar jag använda både röst och tecken, men vovven verkar ha lättare att förstå enbart tecken jämfört med enbart röst. Han verkar dessutom bli något lugnare och mer koncentrerad när man bara använder tecken. Kanske nåt att spinna vidare på? Man måste ju dock ha hans fulla fokus om han ska uppfatta tecknen vilket är svårare utomhus med störningar.

Kommandon som Aragorn kan på teckenspråk:
Backa (står med nosen mot mig och backar)
Snurra (en piruett på alla fyra)
Ligg
Sitt
Följ (han sätter sig bredvid mig och tittar mig i ögonen, egentligen grunden till fot)
Slalom (han går slalom mellan mina ben)
Hit
Vänta (han stannar där jag placerat honom)

Träning för mattar och valpar

Matten har länge funderat över en bra träningsform som mattar och valpar kan utöva tillsammans. Matten kan inte jogga för då får hon ont i knäna. Valpen kan inte cykla tillräckligt snabbt för att det ska räknas som motion för mattar. Valpen kan inte följa med till Friskis och svettis.

Men så en dag fick matten en snilleblixt! 10 min bilväg hemifrån finns en skidanläggning med skidbackar! Nåja, människor som härstammar från nordligare breddgrader skulle förmodligen på sin höjd kalla det för kullar, men ändå, de lutar iallafall! Matten och valpen ska alltså börja gå promenader i nämnda skidbackar och vi började idag. Matten fick draghjälp uppför av en entusiastisk valp, men var ändå rätt mör efteråt. På valpen märktes inga som helst trötthetstecken. Valpen erbjöd sig att även hjälpa till och dra nerför backen. Det var inte riktigt lika kul, varpå det blev hjärngympa i form av fotgående i brant backe. Aragorn tycker det är HEMSKT tråkigt att gå sakta. Efter en knapp timmes knatande i mestadels lutande terräng märktes fortfarande inga trötthetstecken på valpen trots att han dragit matten i alla uppförslut. Matten undrar var sjutton han har fått sin kondition ifrån?

Nu har Aggan blivit kändis

http://www.snowdogs.se/bilder.htm

Mätt valp

Aragorn orkade inte äta upp sin mat...


...därför grävde han ner den.

Höstrusk

Min hund och jag trivs i det som andra kallar oväder. Då har vi skogen och sjön för oss själva.

Idag har vi finbesök

Idag har vi hämtat Aragorns kusinhund Nemo från hundpensionat. Ikväll kommer hans familj hem från semester. Nemo är ett gosedjur som i skrivande stund ligger i kusinmattens knä med huvudet på skrivbordet.

Hundarna accepterar varandra snällt, men dom är inte överförtjusta av varandras sällskap.
"Matte, matte", säger Aragorn förfärat när frukosten serveras, "den lilla hunden äter hemma hos oss! Är det verkligen ok?? Kan vi verkligen acceptera det?"
"Extramatte, extramatte", gnäller Nemo från hallen, "den stora hunden ligger i vägen och jag vågar inte gå förbi honom. Du måste hämta mig!!"
"Men matte har du sett, den lilla hunden rullar sig på min sovplats! Gör något!"
"Hjäääälp extramatte, jag vågar inte hoppa ner på golvet för den stora hunden är där"
osv, osv....
Men utanför Aragorns revir funkar det bättre. På promenaderna knatar dom snällt på, sida vid sida.



Fick jobba länge för en bild där båda hundarna fastnade. Översociala hundar slåss om människans uppmärksamhet och tävlar om vem som hinner fram först när människan sätter sig ner för att fota :)

Onsdagsdepp

Aragorn och matten har en stojig morgonrutin. När matten går upp kommer valpen skuttande som en liten lapphundskanin med svansen viftande och öronen i osynligt läge. Han åmar sig och kråmar sig, stryker sig mot mattens ben, duttar med nosen och jönsar sig. Matten låtsas att valpen är glad att se henne och blundar helt för att nämnda valp hela tiden sneglar mot dörren som vetter mot uteplatsen. I själva verket vill valpen bara få komma ut och ligga i sin älskade trädgård och han vet att när matten har gått upp får han alltid gå ut.

Idag är en regnig dag, det vet matten som redan har varit ute och kört bilen till verkstaden. Valpen är dock lyckligt ovetande och jönsar runt som vanligt. Matten känner sig bara lite skadeglad när hon öppnar dörren och valpen stormar ut. Snart stannar han upp, öronen hamnar på sned när regndroppar landar på dom, svansen slokar... Aragorn vill väldigt gärna vara ute och hämtar på prov sitt märgben som han fick igår... han släpper det snart med en uppgiven suck, sen lommar den nedslagna lilla hunden sakta tillbaka in i huset. Han slänger en anklagande blick på matten, det är säkert hon som har beställt regnet. Sen fortsätter han till sovrummet, tar sina blöta valptassar och gosar ner sig i mattens säng. Där ligger han nu och ser sur ut.

Pudeln - nästan som en riktig hund

En berättelse om fördomar.

Efter många år som hundlösa bestämde sig min moster och hennes familj en dag för att skaffa hund. Dottern hade tjatat länge och hade redan när hon var liten förkunnat att det var en pudel hon ville ha. "Pudel" fnös min moster och såg framför sig en bjäbbig och formklippt liten fånig sak som inte dög någonting till, "aldrig i livet, det är inga riktiga hundar".

När så dagen äntligen kom då familjen gav med sig och en hund skulle införskaffas var rasvalet inte självklart. De tittade runt både länge och väl efter den perfekta hunden, Dvärgschnauzer, Japanese chin, Schapendoes, Basenji och Jack russel avfärdades alla eftersom det "inte kändes rätt". Länge letade min moster och började nästan misströsta när så en dag lilla Jonte kom in i hennes liv och allt föll på plats. "Honom ska vi ha!" utbrast min moster och tingade... en liten röd dvärgpudel. Dottern blev såklart lycklig men snart även en aning orolig och riktade frågan till sin mor: "Men hur ska jag våga berätta för mina vänner att vi ska skaffa en pudel?". "Nu sträcker vi på ryggen och är stolta över att äga en pudel" svarade min moster. Och det där med stoltheten verkade liksom komma automatiskt. Gång på gång har Jonte visat sig vara en magnifik hund, tillika pudel, när han vunnit tävlingar och utställningar och visat sig ytterst lättlärd och duktig med både folk och fä.

Jonte kan konsten att charma de flesta men har ibland fått utstå en del fördomar. Min moster har berättat om folk som blivit totalt charmade av den röda lilla hunden som är så fin så fin. Lyckan har hållit i sig tills den oundvikliga frågan kommit: "Vad är det för ras?". När svaret blivit "Pudel" har minerna snabbt ändrats och den nyss så förtjusta människan har skyndsamt avlägsnat sig.

Men vem bryr sig väl om fördomar när man har världens finaste pudel? Han har ju precis alla kvaliteter man kan önska sig i en fyrbent vän. Eller som en vänlig själ en gång så fint lär ha uttryckt sig: "Det är så kul med Jonte, för trots att han är pudel är han nästan som en riktig hund".


Jonte gömmer sig i gräset på stranden.

Kanotfärd

Aragorn har varit ute och paddlat kanot med matten och hussen. Det gick över förväntan och ingen ramlade i vattnet. Iallafall inte från kanoten. Aragorn ramlar alltid i alla vatten från land och det gjorde han även denna gången. Av nämnda anledning flöt en hel del vatten runt i kanoten efter en stund eftersom blöt lapphundspäls har en förmåga att suga upp, och även släppa ifrån sig ganska mycket vatten. Lapphunden själv satt ovanligt stilla och lugnt för att vara en lapphund, och tittade sig omkring när kanoten gled fram över Helgasjön. När kanoten nådde land hoppade han inte ur förrän tillstånd gavs och han verkade på det hela taget tycka att kanotåkning var en helt ok sysselsättning. Mot slutet av färden paddlade sällskapet in till en ö för att grilla. Även detta verkade vara till belåtenhet för valpen som från ön kunde hålla koll på alla båtar som åkte förbi. Dock verkade han inte vara helt säker på om han verkligen kunde tillåta dessa båtar att åka runt på sjön, och höll dem därför under noggrann uppsikt samt bjäffade för säkerhets skull då och då. Förhoppningsvis var detta inte sista gången som lapphunden tog med sig matten och hussen ut på sjön.

Nöjd lapphund med tillhörande nöjd husse i kanot

Kloklippning

Såhär klipper duktiga valpar klorna. Framtassarna:

Och baktassarna:

Semester

Aragorn har varit på semester i Skåne med matten och hussen. Aragorn har simmat, tältat och fjäskat för okända människor om vartannat i sann lapphundsanda. Han har även blivit kulturellt bildad genom en klättertur i Lars Wilks konstverk Nimis:
Vid vandring på skåneleden hjälpte han till att bära delar av packningen:

Han har tagit powernaps:

Och vilat lite i allmänhet:

I sanning en bra semester!

Hemtjänst till valpar?

Aragorn önskar av hela sitt hjärta att han kunde få bli en mänsklig pensionär. När hemtjänsten kommer för att hälsa på hos grannen går de förbi vår trädgård varje gång. Detta genererar en valp med lyckligt spetsade öron som kastar sig som ett skott in till dörren (dit folk brukar komma) och ställer sig förväntansfull och beredd på att ta emot gästen. När det inte kommer någon blir han alltid lika besviken, gnäller ljudligt och sorgset och återvänder till sin plats i trädgården. Men han slutar aldrig hoppas. Någon gång kommer kanske hemtjänsten och gör hembesök hos valpar!

Festival-hund

Aggan har varit på sin första festival. Mycket trevlig upplevelse då det fanns många människor som var beredda att klappa en glad hund. Ingen kan charma människor som Aragorn. Med hela sitt kroppsspråk säger han ungefär "Du är den finaste människan i hela världen och om du bara klappar mig blir jag världens lyckligaste lilla hund, titta bara vad söt jag är, du mååååååååååste komma till mig". Ibland slänger han sig på rygg framför utvald människa för att lägga in dödsstöten. Ingen kan motstå det :) Ingen människa går oberörd förbi. Som minst får Aragorn ett leende, ofta får han långvarigt gos :)

Förutom att fjäska för festivalbesökare smakade Aragorn på resterna av den veganska mat som matte inte orkade äta upp. Ingen höjdare sa han. Däremot var det rätt kul att soundchecka, då hjälpte valpen till genom att yla. För övrigt lät musiken konstigt för hundar emellanåt (men såklart höll vi oss på lagom avstånd från högtalarna).

På det hela taget var det en lyckad kväll och jag är ganska säker på att Aggan kan tänka sig att följa med på fler festivaler :)


Aggan fjäskar för mattens bror och kusin.

Slö gris

Hmmmm... vem påminner den här om??

Foto: www.fotoakuten.se

Valp - i hål!

Boktips

Fick en bok i julklapp av husses moster Barbro, tillika Neitas matte. Den heter Mannen som lever med vargar och är en helt fantastisk bok om precis det som det låter som; en man som lever med vargar. Den ger en del insikter även för den som har hund, men ger framför allt en inblick i vargens fascinerande värld.
http://www.smakprov.se/bok/mannen-som-lever-med-vargar/shaun-ellis/isbn/9789153434474

Sovande valpar sover inte

Aragorn ligger utslagen i skuggan för att undkomma sommarhettan (maj, 18 grader). Runtomkring oss pågår det dagliga livet i ett villakvarter; hundar skäller, bilar startar, dörrar smäller, mattor piskas, fåglar kvittrar osv. Det slår mig hur stilla min hund ligger och vad avslappnad han är trots allt som händer omkring. Jag tänker att det är häftigt att han kan sova så hårt utan att bry sig om omgivningen. Men så studerar jag honom en stund och inser snart att skenet bedrar. Tittar man noga rör sig nosen och morrhåren med jämna mellanrum som för att scanna av omgivningen, öronen är lätt spetsade och reagerar med små, nästan omärkliga rörelser på ovanliga ljud. Min valp vilar kanske, men han är uppmärksam på minsta lilla förändring i omgivningen. Om man tittar på honom lite för länge märker han det också och öppnar frågande ett öga. Ett fantastiskt litet djur är det som ligger här bredvid mig.

Husse och hans konstiga lekar

En dag var husse och jag ute i trädgården och lekte med en av mina favoritbollar och vi hade jätteroligt!


Ända tills husse fick en konstig idé.... Suck... Vad skulle jag göra nu?


Först provade jag med att skälla ner bollen. Funkade inte.


Då tänkte jag att om jag bara står här och ser allmänt dum ut kanske husse tar ner den åt mig... Men icke! Lata gubbe!


Allt ska man behöva göra själv!

Såhär ser nöjda valpar ut

Bättre än såhär blir det inte.

Ett fyrfaldigt skall

för Aragorn idag när han fyller två år! Vuxen-valpen är just i full färd med att äta upp den hundtårta som han fått av husse.

Ännu en duschberättelse

Följande händelse ägde just rum:
Aggan och matten kommer hem efter en promenad. Matten går in i badrummet för att hänga upp en handduk. Aggan följer efter och tittar suget på badkaret. Matten förklarar att vi inte är smutsiga och inte behöver duscha. Aggan ser besviken ut. Matten går in i vardagsrummet men Aggan följer inte med. Efter en stund hörs en duns. Matten går tillbaka till badrummet för att se vad som hänt. Där står Aggan i badkaret och väntar på att få duscha.

Skräcken som förbyttes till glädje

Min valp har länge haft duschen som sin största fiende men sedan det blöta och leriga vädret gjorde intåg i landet har det skett vissa förändringar. Om man är en långhårig hund som bor i en liten lägenhet blir det dusch efter varje liten kissrunda. Aragorn har nu frivilligt börjat hoppa i och ur badkaret närhelst man ber honom och det är inga problem alls längre. Höjdpunkten är bus-med-handduk efter duschen.

Det senaste påhittet från valpens sida är att det är så roligt i badrummet att man inte vill gå därifrån (tidigare har man flytt så snabbt benen burit efter slutkommando). Idag när jag gav slutkommando efter lek-med-handduk vägrade valpen gå och när jag tvättade av hans ryggsäck stod han med huvudet över badkarskanten och övervakade, sen slickade han lite på sin handduk och gosade med duschdrapperiet innan han till slut gick sin väg.

Det mest förvånande var ändå igår när jag efter torkningen gav slutkommando. Istället för att fly hoppade valpen tillbaka ner i badkaret och ställde sig för att dricka.

Balansövningar på en stubbe

Aragorn är en mästare på att sitta på den höga och smala stubben på Helgö.


Att stå på den är inte lika populärt.


Att ligga är jättejobbigt!

Frisk!

Idag har vi varit hos veterinären och tagit demodikos-prov. Pälsen har vuxit ut så dom fick raka för att kunna ta ett prov, och det fanns inga kvalster kvar! Så nu är vovven frisk! Eftersom det gick över så snabbt bedöms det som lindrigt och risken att han har någon bakomliggande sjukdom verkar mycket liten. Det var den juvenila formen fast ovanligt sent. Så nu får han sista dosen medicin och sen ska det förhoppningsvis inte komma tillbaka!

Klövjehund!

Nu har äntligen vår nya fina klövja kommit! Matte har drömt om den sen Aggan var valp. Aggan själv är kanske inte riktigt lika entusiastisk.... Men han gick ändå duktigt med sin last bestående av två handdukar på premiärturen. I vanlig ordning försökte han sig på att rulla i snön efter en stund. Det slutade med att matten fick göra en akut utryckning och vända valpen på fötter igen för det var vääääldigt svårt att ta sig upp själv när man hade ett skal på ryggen.. Man blev ungefär lika smidig som en skalbagge eller sköldpadda, fast utan kämparglöd.. valpen dog helt enkelt och låg sorgset på sidan i väntan på hjälp.

Flygande valpar

Aragorn sitter ute i sin älskade trädgård och är arg på skatorna som retas med honom. Fåglar har alltid gäckat honom och det tog många valpmånader innan han förstod att det inte gick att få tag i dom, att valpar inte kan flyga. Men han har sannerligen försökt. Både flyga och klättra i träd, och man kan fortfarande se hur han längtar och önskar att han kunde bemästra dessa färdigheter. Varje gång han ser en fågel spänns musklerna, ögonen blir stora och all energi fixerar den fjäderklädda varelsen. Han försöker inte längre fånga dom så ofta, men på kvällarna när han lagt sig till rätta på mattan och det rycker i ben och morrhår och morras lite smått i sömnen, då är jag säker på att det ibland är flygning han drömmer om. En valp, svävandes högt bland molnen, fångandes alla världens skator...


(Matten är ganska nöjd med att valpar inte kan flyga. Alla som haft en valp vet att det kan vara svårt att hålla reda på den när den håller sig på marken. Om den dessutom kunde försvinna uppåt hade hundägandet fått en helt ny, och kanske inte helt önskad, dimension.)

Några beslut

Nu har vi bestämt oss för att inte göra HD-röntgen på vovven. Vi har fått uppfattningen att finska lapphundar oftast inte får sådana problem att dom lider av sina höfter , vanligast är också att dom har bra höfter och aragorns föräldrar och syskon har bra resultat från röntgen, så vi gör ingen röntgen om han inte får ont. Ur avelsperspektiv är han ändå inget bra material med tanke på sina andra defekter.

Vi har funderat på att kastrera honom, dels för att han är krypt och dels för att han är väldigt intresserad av lukter och svår att få kontakt med utomhus. Nu har vi dock bestämt oss för att avvakta ett år och se hur han utvecklas. Veterinären sa att 20% av krypta hundar får tumörer, och av dom är 90% godartade. Så risken är inte jättemycket större än hos en frisk hund. Tror nästan att risken är större att han blir stulen eller överkörd om man nu ska göra jämförelser. Så med alla risker som finns med kastrering känns det inte befogat.

Sedan vi satte in medicinering mot demodikos har pälsen på benet börjat växa ut igen och vovven verkar må väldigt bra. Pigg, lagom hull, glansig och tjock päls, fin :)

OCH nu när vi bestämt oss för att låta bli HD (som kostar 1300) och kastrering (som kostar 7500) har vi bestämt oss för att köpa den efterlängtade klövjan från snowdogs! Sen är det bara att börja träningen inför sommaren!

Dagens ordspråk

Den som säger att hundar inte kan vara långsinta har aldrig bråkat med en Finsk lapphund.
;)

Hundmöten och slaskväder

Sedan några veckor tillbaka har vi kört på Hundcoach Fredrik Steens bana vid hundmöten. Det går i korthet ut på att hunden ska sitta ner när mötet passerar och helst ha fokus på föraren. Målet med detta har varit att ta bort den stress som tidigare förknippats med hundmöten. Och det tycks ha fungerat till viss del. Iallafall för matte :P Aragorn blir fortfarande stressad, men det är under kontroll och ibland kan man faktiskt göra gående möten utan att sätta ner honom. Han skäller oftast inte på dom andra hundarna längre utan drar bara i kopplet vilket ju är framsteg. Jag tror att nyckeln här egentligen har varit att jag slutat fokusera på att hunden gör fel och istället börjat fokusera på vad han SKA göra. Det har lett till att jag kan behålla lugnet och det känner vovven.

Med det slaskiga väder som råder nu blir det många turer i duschen som är en stor fiende till Aragorn. Nu verkar han dock ha funnit sig i sitt öde för idag följde han självmant med in i badrummet och hoppade på kommando ner i badkaret och stod där snällt tills han fick kommando att hoppa ut igen. Då blev matte stolt som en tupp!! :) Tror inte han tycker det är lika hemskt att duscha längre för han blir bara blöt på magen och benen, vi tar inget schampo och dessutom busar vi med handduken när vi torkar oss efteråt. Det är kul för valpar :)

Tänk om..

... man hade obegränsat med pengar. Då hade jag köpt en sån här: http://www.snowdogs.se/klovjevaska.htm
Kanske kommer jag köpa en ändå så småningom. Tänkte att i sommar ska Aggan få hjälpa till att bära på vandringarna. Det sägs att en vältränad hund kan bära en tredjedel av sin kroppsvikt vilket i Aggans fall blir 6 kg. Om då väskan väger 1 kg och man vill vara lite snäll mot honom kanske man kan räkna med att han avlastar oss med 4 kg. Det blir ju åtminstone hans egen mat plus ett par kg annat. En annan sak att fundera över är vad en vältränad hund egentligen är. Hur mycket träning behövs för att vovven ska kunna bära en tredjedel av sin kroppsvikt några mil om dagen i blandad terräng?

Tittade på Nordkalotten 365 igår, mitt nya favoritprogram där man får följa norske Lars när han tillbringar ett år i vildmarken ovanför polcirkeln. Sista avsnitten har han haft med sig sin Alaskan Husky som heter Foss. Otroligt vacker hund med isblå ögon. Iallafall, Foss klövjar 12 kg! Inte dåligt! Tänk att ha en sån med sig på tur. Länk till programmets norska hemsida, massa bra friluftstips och grejer: http://www.nrk.no/nordkalotten365/?show=program&tur=2

Börjar på allvar...

...fundera på om hunden faktiskt blivit döv på riktigt??! Han har börjat med ett helt nytt trick för att slippa lyda, nämligen "inte höra". Tidigare har han sett tjurig ut och nosat i marken eller kissat eller sprungit sin väg när man sagt till honom att göra något. Nu står han bara där han står och gör alls ingenting. Inte en min rör han. STENDÖV!

Inkallningen som jag faktiskt tyckte började bli lite bättre (i vårt fall innebär det att hunden efter 1,5 års slit och träning ibland överväger att komma fastän han har något att lukta på) hör han över huvudtaget inte längre. Det fina koppelgåendet som vi slitit med så länge och börjat få fason på (= han testar bara att dra iväg var 10e meter istället för varje) är ett minne blott. Nu är det drag och slit och kamp som gäller. Leka går inte heller för sig. Godis spottar han ut.

Så vad gör man? Man hänger på lite extra vikter i klövjeväskan och låtsas att det är en jävligt ostyrig pulka man har i andra ändan av kopplet. Tänker på att i juni är det ett år sen jag bestämde mig för att ge vovven ett år. När det året har gått blir det utvärdering angående hans stanna eller icke stanna. Hoppas verkligen att detta är sista tonårsrycket.

En dag på isen

Idag har hela den lilla familjen varit på långpromenad på isen. Vi har lekt och busat och sprungit och jagat fåglar och fikat och dragit pulka. Det var första gången Aragorn drog pulka någon längre bit och han verkade tycka att det var en helt ok sysselsättning. Det blev dock lite besvärligt när han kom på att han kunde svänga med pulkan för då hamnade han bakochfram hela tiden och snurrade in sig på alla möjliga håll. Men han verkade inte bry sig om att ha den bakom sig och drog på bra och verkade faktiskt tycka det var kul!

Ett stort problem med isen är att det inte finns några träd att kissa på. Aragorn blev lycklig när han hittade en liten liten kvist som blåst ut på isen och sprang dit och kissade en hel flod eftersom han tvingats hålla sig i flera minuter :P


Skadeglad valp. Matte ramlade, wiiiiiiiii vad roligt!

Kung Aragorn har intagit sin tron på en klippa med span över sjön.

Aragorn med pulka i full fart!

Ser ganska glad ut tycker jag :)

Halvpigg

Såhär pigg var Aragorn efter aktiviteterna igår :)

En händelserik vecka för valpar

Den här veckan har Aragorn varit på kollo. Eftersom matte var i skolan och husse på jobbet fick valpen på onsdagmorgonen bli hämtad av mattes vän Maria och följa med henne till jobbet som praktikant. En praktikplats som kan göra vem som helst avis, nämligen som journalist! Aggan har aldrig varit på ett kontor innan men skötte sig enligt uppgift finfint! Låg snällt och tyst utan att gå utanför anvisat område och utan att hälsa på förbjudna personer.

Sen fick Aragorn sova över hos Maria i två nätter innan han fick komma hem till matten och hussen igen. Enligt uppgift har han hjälpt till med sysslor på gården, där han varit lös och skött sig nästan hela tiden utom en gång då han försvann och en gång då han försökte smyga till skogs :P

Idag har matten och valpen varit i stallet och gått promenad med alla dom farliga hästarna. Det var jobbigt för valphjärnan och han stirrade upp sig lite onödigt mycket. Väl tillbaka i stallet blev det hästterapi på hög nivå eftersom fölet Elvan tycker att hunden är rolig och vill pussas mest hela tiden. Till slut fick hon faktiskt en liten försiktig halvpuss, men mesta tiden ägnade Aggan åt att gömma sig bakom matten.

Sen åkte vi vidare för hälsokontroll. Elever från en hundfysioterapiutbildning hade examensprov och Aragorn ställde upp som provdocka. Vi bad om en kroppskontroll eftersom jag ville få bekräftat att han inte har några spår kvar av den hälta han hade när han var liten och som avfärdades som växtvärk. Och det hade han inte! Han verkar frisk tyckte dom. Han var lagom smal och dom tyckte han var en fin och mysig hund :D Vi fick beröm för att vi var ambitiösa och la ner mycket tid på att aktivera vår hund. Dom tipsade om bollvallning som aktivitet för att ge utlopp för jakt/vallbehovet och kanske få honom mindre sugen på vilt. Blev faktiskt sugen på att prova!

Efter denna dag av 1,5 timmes motion i växelvis bucklig snö och isgata plus efterföljande hästterapi, samt 1,5 timme som föremål för ett examensprov är hunden väldigt trött och sover som en stock :)

Idag har matte lärt mig...

...att stå i en låda... vad sjutton nu det ska vara bra för?

Efter att ha genomlevt nyår...

...utan några som helst men kan vi lyckligt konstatera att vovven är raketfast även i år!