Förra helgen var vi på spårkurs. Det var en givande kurs trots att vi verkade vara bland dom som spårat mest tidigare i gruppen. Aragorn tycker det är jättekul att använda näsan och förstår direkt vad det är frågan om. Vi har lagt ganska långa spår åt honom innan och han hittar alltid slutet. Problemet har varit att han inte håller näsan i kärnan av spåret utan ofta viker av från det, han hittar alltid tillbaka, men det bästa är ju om han håller sig där spåret går. Ett annat problem har varit att han spårar förbi slutet, vad detta än består av, det kvittar om det är en köttbulle eller självaste husse som ligger där, det är spåret han är ute efter.
Vi fick ta några steg tillbaka med vår lille vovve. Kortare spår, kortare lina (bara ca en meter) och gå sakta i spåret. Aragorn ska ta tid på sig så han hinner fokusera, och så fort han viker av från spåret stannar föraren och väntar tills han hittar det igen. En viktig sak är att snitsla spåret vilket vi inte gjort innan, på så vis vet man ju precis när han viker av från det. När vi tog ner tempot på Aragorns spårande blev han automatiskt mer intresserad av slutet. Nu är slutet alltid en förslutbar matskål som laddas med hans frukost (detta är jättebra eftersom han ofta matvägrar, när han själv har jagat sin mat äter han) och nån extra godbit. När han hittat sin skål öppnar jag den åt honom vilket skapar lite teamkänsla, sen sitter vi tillsammans och myser och äter. När han är klar tar jag honom i halsbandet och går av spåret för att noga visa att det är slutspårat. Meningen är ju att spåra är något vi gör tillsammans, inget man gör på egen hand.
Vi har övat hemma några gånger nu och vi tycker det är jättekul, både människor och hund! Vi ska försöka spåra några gånger i veckan nu, det är superbra motion och träning för Agge och matte som båda annars har en tendens att ha lite för bråttom genom livet :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar