Utan smidighet

Jag har antagligen världens mest osmidiga hundunge. Ikväll har vi försökt lära oss att rulla, att krypa och att hoppa genom en ring som jag formar av mina armar. Vi har försökt allt detta innan men det funkar liksom inte. Hur jag än försöker vägrar Aragorn förstå att han ska rulla. Han har gjort det av misstag nån enstaka gång och givetvis då på något vis lyckats rulla in i nånting och blivit rädd. Men vi kämpar tappert på. Nån gång ska han väl lära sig.

Vad beträffar krypandet vet jag inte riktigt vad jag ska säga.. det är synd att jag inte lyckas lägga upp filmer... vad jag har skrattat ikväll ( i smyg givetvis).. Försökte först genom att dra en godisbit framför honom när han låg ner med följden att han bara reste sig upp och hoppade med framtassarna på min hand där godiset fanns. Försökte då med att samtidigt lägga handen på hans rygg för att få honom lite närmare marken, varpå han istället la sig på sidan och sparkade på min hand med framtassarna. Då tänkte jag att det kanske blir bättre om han tvingas krypa under något så jag använde mina ben som en tunnel att krypa under.. och visst, det fyllde sitt syfte... men min hund är tydligen oförmögen att krypa.. han ålar sig mycket mödosamt framåt, en halv centimeter i taget, liknar inte alls dom duktiga polishundar och freestylehundar och annat man ser på youtube...

Och så var det hoppandet.. han är ju inte känd för att vara smidig min lilla hund. Det var inte länge sen han faktiskt slutade klättra upp i sängen och bilen och istället förstod att man faktiskt kan hoppa. Och vad beträffar hoppandet genom mina armar... ja... istället kliver/släpar han sig igenom. Ett ben i taget, sakta men säkert, och håller jag armarna mer än en decimeter ovanför golvet orkar han inte riktigt lyfta på tassarna hela vägen utan fastnar och drar sig loss, alternativt får matte ta undran sina armar.. Så ja, det finns en del att jobba på här :)

Men sen finns det ju en himla massa saker som han faktiskt KAN och det väldigt bra, men det är ett annat kapitel :)

Flashback: en gång när Aragorn var en liten knubbig och ullig valp hade vi med honom ut i skogen på promenad. Mitt på stigen låg ett omkullvält träd som var något lägre än hans egen mankhöjd. Jag tänkte att han kunde få försöka ta sig över själv innan jag hjälpte honom och självklart ville den lille tuffingen prova, fast man såg att han var en aning tveksam. Han tog sats en bit ifrån, otroligt fokuserad, sprang mot trädet, tog i allt vad han orkade, och HOPPADE allt vad han orkade..... och landade på magen mitt på stammen... han blev för en kort sekund hängande där innan han lite skamset ålade sig över.. :) Snutten..


Ungefär såhär stor var han när han landade på trädet