Är just hemkommen från veckans ridhusträning. Idag kände jag att jag faktiskt inte orkade gå upp tidigare än 8, det är ju trots allt söndag(!) så vi fick åka till ridhuset utan långpromenad, det fick räcka med 10 min rastning. Tänkte att nu blir det väl superstirrigt första timmen innan energin har lagt sig och jag får skylla mig själv och min egen lathet för att vi inte får ut så mycket av det här passet. Men vad händer? Jo söthunden sköter sig lika bra som om han faktiskt fått den där långpromenaden innan. Han har blivit SÅ mycket duktigare på att vistas bland andra hundar. Vi körde det gamla vanliga; koppelträning, gå fint, lite möten, sitt/ligg kvar, inkallning på koppelavstånd, kontaktövningar osv. Visst stirras det en del och bjäffas lite grann, men det är ändå framsteg. Och han söker min kontakt mycket mer än han gjort tidigare. Så nu passar jag på att gotta mig en stund åt detta träningspass :D
Det finns dock en liten nackdel med att träna i ridhus; sågspån + hästbajs + snömodd = LERA. Alltså var det bara att kasta in hunden i duschen vid hemkomst, något som inte accepterades med alltför stor munterhet... Sist var nämligen när han rullat sig i äckel och vi fick duscha honom 45 min mitt i natten och större delen av äcklet satt på huvudet vilket inte tycker om att få vatten på sig. Men att skölja av lite lera från magen och tassarna går ju relativt smärtfritt och nu ligger han och sover på sin älsklingsmatta :)
söndag 28 februari 2010
torsdag 25 februari 2010
Fotomodellskarriären fortsätter
Idag har Aragorn jobbat som modell igen. Det skulle skrivas lite information i en folder till några hyresgäster om en tjej som byggt en hundrastgård i området där foldern delas ut. Dock var den här tjejen inte tillgänglig för foto och det behövdes ju såklart en hund på bilden, foto på bara staket är ju inte så roligt. Så Aragorn fick göra sitt bästa för att agera lekande hund, vilket jag faktiskt måste säga att han klarade mycket bra.
tisdag 23 februari 2010
En lapphundsgranne!
Idag när vi var ute på promenad runt kvarteret mötte vi en söt finsk-lapphunds-tjej! Hon var 7 månader och Aragorn blev genast kär i henne. Lapphundsflickans matte sa att vi får komma och leka någon dag om vi vill. Vilken lyckodag för Agge-bagge! :D
måndag 22 februari 2010
Finsk Pitbullhund
Även om det går framåt är inte allt frid och fröjd än. Ibland när vi möter andra hundar undrar jag vad det är jag har hängande i kopplet egentligen. Det gurglar och fräser och spottar. En Finsk Pitbullhund månne?
Härom dagen när vi gick på stan kom en papillon med sedvanlig hybris gående och satte igång och morrade och skällde på klassiskt småhundsmanér. Aragorn skötte sig rätt bra just då men bjäffade ändå såklart tillbaka som sig bör. Någonstans i periferin kommer ett gäng tuffa ungdomskillar gående och jag hör dom andäktigt säga till varandra: "Den lilla hunden hade inte haft en chans!".
Från den ljusa sidan alltså: tanter med papillons och andra småhundar som inte är fysiskt starkare än Aragorn skulle nog inte våga sig på att försöka råna mig. Någon nytta ska man ju ha av sitt monster...
Härom dagen när vi gick på stan kom en papillon med sedvanlig hybris gående och satte igång och morrade och skällde på klassiskt småhundsmanér. Aragorn skötte sig rätt bra just då men bjäffade ändå såklart tillbaka som sig bör. Någonstans i periferin kommer ett gäng tuffa ungdomskillar gående och jag hör dom andäktigt säga till varandra: "Den lilla hunden hade inte haft en chans!".
Från den ljusa sidan alltså: tanter med papillons och andra småhundar som inte är fysiskt starkare än Aragorn skulle nog inte våga sig på att försöka råna mig. Någon nytta ska man ju ha av sitt monster...
lördag 20 februari 2010
Framsteg i mattes hjärna
Äntligen börjar saker och ting gå framåt ordentligt. Efter kursen förra helgen har jag lärt mig kontrollera min hund på ett helt annat sätt än tidigare. Denna nyvunna kontroll har lett till ett nytt självförtroende vilket i sin tur leder till ännu mer kontroll. Resultatet är mycket trevligare promenader, och framför allt: jag får inte en adrenalinkick varje gång vi möter en annan hund. Denna uteblivna adrenalinkick är såklart positiv för vovven också. En god spiral med andra ord. Han försöker fortfarande hoppa och skälla och tramsa en del men nu vet jag plötsligt hur jag ska ta situationen och kan avstyra det hela innan situationen blir ohållbar. Underbar känsla :)
Igår gick vi på stan för att miljöträna. Vi tränade även på att sitta still och titta på folk. Så länge ingen tittar på honom går det himla bra. Han har ju mycket att titta på och är okoncentrerad vilket gör att koppelgåendet inte blir perfekt, men jag kan gå på stan med min hund!! Det funkar faktiskt!
Detta innebär ju inte att allt är frid och fröjd, vi har mycket att jobba på, men vi har helt andra verktyg än vi haft innan och allt känns väldigt positivt! Just nu är det fokus på koppelträningen, men även inkallningen kommer få ett krafttag.
Vi har anmält oss till ytterligare kurser till våren på samma ställe som vi gick kursen relation och kommunikation. I mars blir det en heldag med spår och i april blir det vardagslydnad, 4 tillfällen á 2,5 timme. Med tanke på vad det kostar väntar jag mig att i maj vara ägare till en fullfjädrad lydnads- och spårhund av högsta klass, annars får han själv betala kursavgifterna den lymmeln... ;)
Igår gick vi på stan för att miljöträna. Vi tränade även på att sitta still och titta på folk. Så länge ingen tittar på honom går det himla bra. Han har ju mycket att titta på och är okoncentrerad vilket gör att koppelgåendet inte blir perfekt, men jag kan gå på stan med min hund!! Det funkar faktiskt!
Detta innebär ju inte att allt är frid och fröjd, vi har mycket att jobba på, men vi har helt andra verktyg än vi haft innan och allt känns väldigt positivt! Just nu är det fokus på koppelträningen, men även inkallningen kommer få ett krafttag.
Vi har anmält oss till ytterligare kurser till våren på samma ställe som vi gick kursen relation och kommunikation. I mars blir det en heldag med spår och i april blir det vardagslydnad, 4 tillfällen á 2,5 timme. Med tanke på vad det kostar väntar jag mig att i maj vara ägare till en fullfjädrad lydnads- och spårhund av högsta klass, annars får han själv betala kursavgifterna den lymmeln... ;)
söndag 14 februari 2010
Kommunikation och relation
I fredags var vi på kurs i kommunikation och relation på ett ställe utanför stan som vi aldrig varit på innan men blivit rekommenderade från olika håll. Vi hoppas kunna gå fler kurser där framöver för det var precis vad vi är ute efter! Äntligen en person som kunde visa hur man uppfostrar sin hund när klicker och godis som enda verktyg inte är tillräckligt. I fredags fick vi lära oss hur man tar ledarskapet i flocken och varför det är så viktigt för relationen att man är just ledare. Det märktes snabbt att metoden var rätt för oss eftersom Aragorn blev väldigt mycket mer medgörlig och samarbetsvillig. Jag märker redan idag, två dagar senare att han tittar på mig mycket mer och frågar vad jag vill.
En av de viktigaste lärdomarna var nog att det är viktigt att vara ärlig mot hunden och att det är grundläggande för att skapa en god relation. Ett exempel som jag funderat över en del på sista tiden är vad man gör när hunden rymt och sen kommit tillbaka. Jag har lärt mig att man då ska berömma hunden eftersom den annars tror att den gör fel när den kommit tillbaka. Men hur vet hunden då att den gjort fel? Enligt kursen igår ska man inte alls berömma utan istället tala om för hunden precis hur orolig man varit, hur arg och besviken man är för att den stack. När hunden visar att den förstått genom att visa underkastelse ska man behandla den med nonchalans en stund. MEN det är viktigt att inte vara långsint. Och lika viktigt: hunden ska fortsätta att vara lös, för efter en stund ska man kalla in den igen för att ge den en möjlighet att lyckas. Och när den gör det är det fest!!!! :)
Det är också viktigt att börja alla promenader lugnt. Man ska alltså se till att hunden aldrig går ut genom dörren, bilen osv när den är stressad eller innan man gett tillåtelse. Gör man det kommer det prägla hela den följande promenaden. Det är viktigt att jobba för att hålla hunden lugn för när den är för högt i stress är den blockerad och går inte att nå. Det är också superviktigt att se till att alltid känna sig som en ledare, sträcka på ryggen och ta initiativ. Man ska leka mycket och ha roligt med sin hund och allt ska alltid ske på människans villkor och initiativ.
En sak som skiljde detta mycket från vad vi lärt oss innan är att man ska vara glad om hunden gör fel ibland för då får man ett gyllene tillfälle att tala om att den gör just fel. Rätt intressant sätt att se på saken.
Detta var bara några av alla de saker vi lärde oss på kursen. Vi har hur mycket som helst med oss därifrån och massor att jobba med. Känns väldigt positivt att äntligen ha hittat något som känns rätt!
En av de viktigaste lärdomarna var nog att det är viktigt att vara ärlig mot hunden och att det är grundläggande för att skapa en god relation. Ett exempel som jag funderat över en del på sista tiden är vad man gör när hunden rymt och sen kommit tillbaka. Jag har lärt mig att man då ska berömma hunden eftersom den annars tror att den gör fel när den kommit tillbaka. Men hur vet hunden då att den gjort fel? Enligt kursen igår ska man inte alls berömma utan istället tala om för hunden precis hur orolig man varit, hur arg och besviken man är för att den stack. När hunden visar att den förstått genom att visa underkastelse ska man behandla den med nonchalans en stund. MEN det är viktigt att inte vara långsint. Och lika viktigt: hunden ska fortsätta att vara lös, för efter en stund ska man kalla in den igen för att ge den en möjlighet att lyckas. Och när den gör det är det fest!!!! :)
Det är också viktigt att börja alla promenader lugnt. Man ska alltså se till att hunden aldrig går ut genom dörren, bilen osv när den är stressad eller innan man gett tillåtelse. Gör man det kommer det prägla hela den följande promenaden. Det är viktigt att jobba för att hålla hunden lugn för när den är för högt i stress är den blockerad och går inte att nå. Det är också superviktigt att se till att alltid känna sig som en ledare, sträcka på ryggen och ta initiativ. Man ska leka mycket och ha roligt med sin hund och allt ska alltid ske på människans villkor och initiativ.
En sak som skiljde detta mycket från vad vi lärt oss innan är att man ska vara glad om hunden gör fel ibland för då får man ett gyllene tillfälle att tala om att den gör just fel. Rätt intressant sätt att se på saken.
Detta var bara några av alla de saker vi lärde oss på kursen. Vi har hur mycket som helst med oss därifrån och massor att jobba med. Känns väldigt positivt att äntligen ha hittat något som känns rätt!
lördag 6 februari 2010
Inget stopp har han heller!
Medan resten av sverige satt och tittade på melodifestivalen ikväll var matte, husse och Aragorn ute på en mörkerpromenad som blev lite längre än vi egentligen hade tänkt oss. Med pannlamporna i högsta hugg pulsade vi 4 km i ungefär 3 dm snö. I vanliga fall är det en stig där vi gick men tydligen går inte normala människor mitt ute i skogen när det är så här mycket snö ;) Men har man bestämt sig så har man. Efter 1,5 timme var vi tillbaka vid bilen igen.
Aragorn tyckte det här var toppen eftersom han fick vara lös och springa hur mycket han ville. Och sprang gjorde han. Och hoppade och skuttade och grävde. Han har nån form av "anda växel" som han sätter in när han blir trött och när den är i kan han härja i det oändliga. Efter detta äventyr tänkte vi att nu måste väl även en galen lapphundsunge vara lite trött. Men det trodde inte riktigt Aragorn själv på. Det första han gjorde när vi kom innanför dörren (ja, efter han ägnat sig åt lite pälsvård såklart) var att hämta en leksak och försöka få igång sin matte. Men då sa matte bestämt nej och valpen fick gå och lägga sig. Trött och stopp är ord han inte helt har koll på...
Aragorn tyckte det här var toppen eftersom han fick vara lös och springa hur mycket han ville. Och sprang gjorde han. Och hoppade och skuttade och grävde. Han har nån form av "anda växel" som han sätter in när han blir trött och när den är i kan han härja i det oändliga. Efter detta äventyr tänkte vi att nu måste väl även en galen lapphundsunge vara lite trött. Men det trodde inte riktigt Aragorn själv på. Det första han gjorde när vi kom innanför dörren (ja, efter han ägnat sig åt lite pälsvård såklart) var att hämta en leksak och försöka få igång sin matte. Men då sa matte bestämt nej och valpen fick gå och lägga sig. Trött och stopp är ord han inte helt har koll på...
torsdag 4 februari 2010
Utan smidighet
Jag har antagligen världens mest osmidiga hundunge. Ikväll har vi försökt lära oss att rulla, att krypa och att hoppa genom en ring som jag formar av mina armar. Vi har försökt allt detta innan men det funkar liksom inte. Hur jag än försöker vägrar Aragorn förstå att han ska rulla. Han har gjort det av misstag nån enstaka gång och givetvis då på något vis lyckats rulla in i nånting och blivit rädd. Men vi kämpar tappert på. Nån gång ska han väl lära sig.
Vad beträffar krypandet vet jag inte riktigt vad jag ska säga.. det är synd att jag inte lyckas lägga upp filmer... vad jag har skrattat ikväll ( i smyg givetvis).. Försökte först genom att dra en godisbit framför honom när han låg ner med följden att han bara reste sig upp och hoppade med framtassarna på min hand där godiset fanns. Försökte då med att samtidigt lägga handen på hans rygg för att få honom lite närmare marken, varpå han istället la sig på sidan och sparkade på min hand med framtassarna. Då tänkte jag att det kanske blir bättre om han tvingas krypa under något så jag använde mina ben som en tunnel att krypa under.. och visst, det fyllde sitt syfte... men min hund är tydligen oförmögen att krypa.. han ålar sig mycket mödosamt framåt, en halv centimeter i taget, liknar inte alls dom duktiga polishundar och freestylehundar och annat man ser på youtube...
Och så var det hoppandet.. han är ju inte känd för att vara smidig min lilla hund. Det var inte länge sen han faktiskt slutade klättra upp i sängen och bilen och istället förstod att man faktiskt kan hoppa. Och vad beträffar hoppandet genom mina armar... ja... istället kliver/släpar han sig igenom. Ett ben i taget, sakta men säkert, och håller jag armarna mer än en decimeter ovanför golvet orkar han inte riktigt lyfta på tassarna hela vägen utan fastnar och drar sig loss, alternativt får matte ta undran sina armar.. Så ja, det finns en del att jobba på här :)
Men sen finns det ju en himla massa saker som han faktiskt KAN och det väldigt bra, men det är ett annat kapitel :)
Flashback: en gång när Aragorn var en liten knubbig och ullig valp hade vi med honom ut i skogen på promenad. Mitt på stigen låg ett omkullvält träd som var något lägre än hans egen mankhöjd. Jag tänkte att han kunde få försöka ta sig över själv innan jag hjälpte honom och självklart ville den lille tuffingen prova, fast man såg att han var en aning tveksam. Han tog sats en bit ifrån, otroligt fokuserad, sprang mot trädet, tog i allt vad han orkade, och HOPPADE allt vad han orkade..... och landade på magen mitt på stammen... han blev för en kort sekund hängande där innan han lite skamset ålade sig över.. :) Snutten..
Ungefär såhär stor var han när han landade på trädet
Vad beträffar krypandet vet jag inte riktigt vad jag ska säga.. det är synd att jag inte lyckas lägga upp filmer... vad jag har skrattat ikväll ( i smyg givetvis).. Försökte först genom att dra en godisbit framför honom när han låg ner med följden att han bara reste sig upp och hoppade med framtassarna på min hand där godiset fanns. Försökte då med att samtidigt lägga handen på hans rygg för att få honom lite närmare marken, varpå han istället la sig på sidan och sparkade på min hand med framtassarna. Då tänkte jag att det kanske blir bättre om han tvingas krypa under något så jag använde mina ben som en tunnel att krypa under.. och visst, det fyllde sitt syfte... men min hund är tydligen oförmögen att krypa.. han ålar sig mycket mödosamt framåt, en halv centimeter i taget, liknar inte alls dom duktiga polishundar och freestylehundar och annat man ser på youtube...
Och så var det hoppandet.. han är ju inte känd för att vara smidig min lilla hund. Det var inte länge sen han faktiskt slutade klättra upp i sängen och bilen och istället förstod att man faktiskt kan hoppa. Och vad beträffar hoppandet genom mina armar... ja... istället kliver/släpar han sig igenom. Ett ben i taget, sakta men säkert, och håller jag armarna mer än en decimeter ovanför golvet orkar han inte riktigt lyfta på tassarna hela vägen utan fastnar och drar sig loss, alternativt får matte ta undran sina armar.. Så ja, det finns en del att jobba på här :)
Men sen finns det ju en himla massa saker som han faktiskt KAN och det väldigt bra, men det är ett annat kapitel :)
Flashback: en gång när Aragorn var en liten knubbig och ullig valp hade vi med honom ut i skogen på promenad. Mitt på stigen låg ett omkullvält träd som var något lägre än hans egen mankhöjd. Jag tänkte att han kunde få försöka ta sig över själv innan jag hjälpte honom och självklart ville den lille tuffingen prova, fast man såg att han var en aning tveksam. Han tog sats en bit ifrån, otroligt fokuserad, sprang mot trädet, tog i allt vad han orkade, och HOPPADE allt vad han orkade..... och landade på magen mitt på stammen... han blev för en kort sekund hängande där innan han lite skamset ålade sig över.. :) Snutten..
Ungefär såhär stor var han när han landade på trädet
tisdag 2 februari 2010
Hundträning
I söndags var Aragorn och matten i ett ridhus på hundträning. Det var Växjö hundungdom som förbarmade sig över en gammal tant och hennes busiga hund och lät oss vara med. Fri träning i 1,5 timme. Precis vad vi behöver! Träna på det vi redan kan fast med störning av andra hundar. Det har ju blivit alldeles för lite sånt sen valpkursen tog slut i höstas. Måste säga att Aragorn faktiskt har lugnat sig en hel del. Det är väl nästan så jag vågar säga att han inte var alldeles värst av hundarna där. Såklart var han ju i toppen av dom busiga och det kanske inte fanns någon som var värre, men jag skämdes inte lika mycket för honom som jag gjorde i höstas :) Jag skämdes faktiskt inte alls. Det var lättare att få kontakt med honom och mellan varven var han riktigt duktig. Vi tränade lite "gå fint", sitt/ligg - stanna kvar, lite hundmöten och lite annat smått och gott.
På slutet fick man testa lite budföring vilket Aragorn gillade bäst av allt. "Äntligen får man springa lite". Han kan ju redan det lite eftersom vi brukar träna det hemma och den här gången var det dessutom lättare än det brukar vara för honom. Allt han behövde göra var att springa efter en rolig tjej som ansträngde sig för att vara EXTRA rolig. För min lille vovve hade det troligen räckt att hon stod still för att han skulle tycka det var tillräckligt kul att jaga henne... När han skulle tillbaka till mig däremot trodde jag det skulle gå åt pipan. Matte är ju inte lika rolig som dom åtta hundar som stod uppradade ungefär fem meter bakom matte, så jag var rätt säker på att han skulle springa till dom istället. Men det gjorde han inte! Han kom till mej :D
Fyra gånger till ska dom här ungdomarna träffas i ridhuset för fri träning och som det ser ut nu är tant Sofie välkommen även i fortsättningen. Perfekt som sagt!
På slutet fick man testa lite budföring vilket Aragorn gillade bäst av allt. "Äntligen får man springa lite". Han kan ju redan det lite eftersom vi brukar träna det hemma och den här gången var det dessutom lättare än det brukar vara för honom. Allt han behövde göra var att springa efter en rolig tjej som ansträngde sig för att vara EXTRA rolig. För min lille vovve hade det troligen räckt att hon stod still för att han skulle tycka det var tillräckligt kul att jaga henne... När han skulle tillbaka till mig däremot trodde jag det skulle gå åt pipan. Matte är ju inte lika rolig som dom åtta hundar som stod uppradade ungefär fem meter bakom matte, så jag var rätt säker på att han skulle springa till dom istället. Men det gjorde han inte! Han kom till mej :D
Fyra gånger till ska dom här ungdomarna träffas i ridhuset för fri träning och som det ser ut nu är tant Sofie välkommen även i fortsättningen. Perfekt som sagt!
Hundfällan - told by Aragorn
Jag tycker ju själv att jag är rätt så smart, för allt som oftast lyckas jag sno åt mig saker som ligger på vardagsrumsbordet utan att husse och matte märker det. Både små matbitar, viktiga papper och annat kul kan man få tag i om man är listig och väntar tills dom tittar bort. Ibland har jag anat att dom försökt gillra fällor åt mig genom att placera något gott nära kanten av bordet för att fresta mig att ta det. Sen sätter dom sig på nåt strategiskt ställe och lurpassar så att dom ska kunna skälla ut mig när jag försöker sno det goda. Men så dum är jag ju inte att jag går på det. Jag väntar tålmodigt tills dom för ett ögonblick tappar fokus och snor då blixtsnabbt det jag vill ha för att sedan se totalt oskyldig ut när dom tittar tillbaka igen. Då blir dom såklart arga men alla vet ju att man måste ta en valp på bar gärning om man ska kunna bestraffa den. Man kan inte skälla i efterhand för då förstår ju inte valpen vad det var den gjorde fel. Tillåt mig småle... klart jag fattar! Men dom får gärna tro att jag är lite dum, det ger mer frihet...
I helgen var vi och hälsade på hos min uppfödare och då satt givetvis matte och pratade ihop sig med henne bakom min rygg. Nästa dag tog matte en stor god köttbulle som hon pysslade misstänkt noga med innan hon la den nära kanten på soffbordet. Såklart förstod jag ju att det var en fälla. Jag väntade tålmodigt hela dagen på att matte skulle glömma att hon gillrat en fälla så jag kunde överlista henne. När husse kom hem kände jag att stunden var kommen. Snabbt som attan slank jag fram och snodde åt mig köttbullen... men vad händer? Jo jag får nåt hårt och skramlande i huvudet! Snacka om läskigt! Inte vet jag hur det gick till, men matte och husse såg väldigt belåtna ut. "Så går det när man stjäl", sa matte och jag fick en känsla av att hon hade något med skramlet att göra. Själv kände jag mig en aning skamsen och väldigt snopen, för ingen köttbulle hann jag ju smaka heller. Senare hörde jag matte berätta för husse om sin hundfälla som hon kallade det. Det var tydligen en gammal ölburk med stenar som jag fick på mig när jag försökte sno köttbullen. Nu tror matte att hon har varit listig och att jag lärt mig en läxa, men hon ska nog få se att jag minsann är listigare än henne...
Hundfälla
I helgen var vi och hälsade på hos min uppfödare och då satt givetvis matte och pratade ihop sig med henne bakom min rygg. Nästa dag tog matte en stor god köttbulle som hon pysslade misstänkt noga med innan hon la den nära kanten på soffbordet. Såklart förstod jag ju att det var en fälla. Jag väntade tålmodigt hela dagen på att matte skulle glömma att hon gillrat en fälla så jag kunde överlista henne. När husse kom hem kände jag att stunden var kommen. Snabbt som attan slank jag fram och snodde åt mig köttbullen... men vad händer? Jo jag får nåt hårt och skramlande i huvudet! Snacka om läskigt! Inte vet jag hur det gick till, men matte och husse såg väldigt belåtna ut. "Så går det när man stjäl", sa matte och jag fick en känsla av att hon hade något med skramlet att göra. Själv kände jag mig en aning skamsen och väldigt snopen, för ingen köttbulle hann jag ju smaka heller. Senare hörde jag matte berätta för husse om sin hundfälla som hon kallade det. Det var tydligen en gammal ölburk med stenar som jag fick på mig när jag försökte sno köttbullen. Nu tror matte att hon har varit listig och att jag lärt mig en läxa, men hon ska nog få se att jag minsann är listigare än henne...
Hundfälla
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)