... i dubbel bemärkelse. Idag har jag nämligen tränat min hund på att vistas bland andra hundar. Vi började med att gå en promenad på 50 min i brukshundklubbens omgivningar där Aragorn fick lukta av sig ordentligt. Vi brukar hålla oss i betydligt hundfattigare omgivningar och därför var enbart promenaden träning för Aragorn. Vi tränade som vanligt lite inkallningar och annat samtidigt som vi gick. Det var svårt med alla lukter men funkade ändå helt ok.
Vi fortsatte sen till apellplanen och hade tur för där var redan några hundar i rörelse. Vi höll oss ganska långt ifrån dom, på sånt avstånd att Aragorn blev lite störd, men inte mer störd än att han kunde hantera det. Vi letade godis, tränade inkallning, platsliggning och lekte lite samt hoppade lydnadshindret. Allt gick riktigt bra. Sen gick vi till agilitybanan... vet att man inte borde göra det utan instruktör men kan liksom inte låta bli :) Vi klättrade i A-hindret, gick genom tunnel, hoppade hinder och hoppade ringen. Trodde att Aragorn skulle försöka krypa under hinderbommen som han brukar, och att han skulle vägra gå i närheten av ringen, men allt gick hur bra som helst (iallafall enligt mig som inte kan nåt om agility ;) ).
Provocerade sen min hund genom att gå lite närmare en schäfer och hans husse som tränade mycket seriöst. Med lite närmare menar jag ungefär kanske 40 m istället för 60 så ingen trängsel precis :) Det var rätt jobbigt, men han låg ändå plats ganska fint.. (iallafall när han väl hade lagt sig, vi hade först ett bråk om just den saken).
Sen satte vi oss på en bänk och tränade passivitet. Aragorn la sig ned nästan på en gång men han (och även hans matte) följde mycket intresserat träningen av en liten malle-tik som var mycket entusiastisk. Enda gången Aragorn gjorde en ansats att gå upp i stress var när mallen blev inkallad och sprang snabbt en lång sträcka över planen. Då reste sig Aragorn med ett ryck men han försökte inte springa dit. Vi satt ganska länge utan missöden och sen åkte vi därifrån.
Färden gick mot bilverkstaden där bilis skulle få en ny lampa. Aragorn fick hälsa på verkstadsmannen och var lyckligast i världen, la sig på rygg och fjäskade som aldrig förr. Verkstadsmannen tycke att Aragorn var en mycket bra vakthund som verkade väldigt farlig ;)
Nu har min vakthund legat utslagen i drygt 4 timmar. Det var länge sen jag lyckades få honom så trött så detta får nog räknas som ett av de bättre träningspassen på länge :)
Döden kallar verbens ljus till evig
SvaraRaderahinderlöpning genom tysta rum,
förtvivlan: människornas ögon
existerar inte heller. Utanför
mitt egendomligt öppna fönster
stiger världen oavlåtligt medan
stundens fjäril lämnar klockan
orörlig i skuggan av sig själv.
Gäst hos väderleken
-
Ordgaller
- Peter Ingestad, Solna