En ättling till vargen

Min valp är en komplicerad själ med många olika uttryck i sin lurviga personlighet. Ganska ofta är han en mycket stor och tuff hund med en vilja av järn som inte böjer sig för någon eller något. Det är i sådana stunder han gör utfall mot andra hundar, sätter sig upp mot sin matte eller skäller ut kossor efter noter och gör utfall mot dem också. Vi som känner honom vet dock att han varken är speciellt stor eller tuff på insidan vilket brukar visa sig när kossorna kommer springande emot oss för att se vad det är för en liten kaxig typ som står där och gapar. Då gömmer sig Aragorn bakom matte och gör sig så osynlig han kan. Men när kon vänder ryggen till honom är han tuff igen!

I nästa sekund kan han vara världens mest missförstådda valp som det är så så så synd om. När man går över nätbroar eller nättrappor till exempel. Efter lite övertalning smyger Aragorn över det hemska underlaget, hans tår spretar åt alla håll för att ge honom balans, och han blir nästan platt för att sänka sin tyngdpunkt. Väl över på fastlandet igen gör han allt för att återvinna sin tuffa image genom att göra sig stor igen och se synnerligen nonchalant ut. Likadant är det när någon i flocken försvinner, då gnälls det och han är helt utom sig av oro. Enda tills den försvunne återvänder oskadd, då kopplas nonchalansen på igen och han tycks säga ”du ska inte tro att jag saknade dig, vad mig anbelangar får du gärna gå din väg igen”.

Det finns ingen, och då menar jag ingen, som kan låta så ynklig som min valp. Han kan gnälla så sorgset och klagande att det skär i hjärtat på den mest förhärdade person. Detta special-gnäll används ofta i verkliga nödsituationer, till exempel när man tappat sin boll på ett ställe där man inte själv vågar hämta den, kanske under husses kontorsstol eller i närheten av dammsugaren.

Som alla hundar har Aragorn en handfull dödsfiender här i livet som han till varje pris försöker undvika enligt mottot ”hellre fly än illa fäkta”. Dessa dödsfiender är riktigt hemska saker, de heter: Reflexvästen, Selen, Ryggsäcken, Måttbandet och Dammsugaren. Sen finns det några till, bland dem Sopkvasten, Durkslaget och Stora-föremål-som-kommer-uppifrån-monstret. Duschen är också en stor ovän. Aragorn har testat olika taktiker för att slippa dessa styggelser men inget verkar fungera. För det mesta lägger han sig i en liten liten boll på golvet, blinkar med sina stora sorgsna hundögon, gömmer nosen bakom tassen och kröker ryggen i en sorgsen båge. Oftast hjälper inte detta heller men matte får alltid lite ont i hjärtat.

I min valp bor även en stor tuff vakthund. Denna brukar komma fram samtidigt som Dammsugaren eller Sopkvasten. Så länge matte håller i någon av dessa följer Aragorn mattes minsta lilla steg runt i huset, på behörigt avstånd såklart, för att övervaka så att ingen av fienderna gör ett utfall eller äter upp något. När någon oförskämd varelse i form av en fågel tagit sig in i hans älskade trädgård är det också väldigt mycket vakthund i honom. En gång började valpen vrålskälla ute i trädgården. Matten gick ut för att säga att man inte får stå och gapa på fåglar, men fick till sin förvåning se att valpen riktade all sin vrede mot ett gammalt märgben som låg på marken, helt utom sig av ilska och förtvivlan. Först förstod matten ingenting, men när hon tittade noga såg hon en liten snigel som satt på märgbenet och mumsade. Så oerhört oförskämt! Inte konstigt att Aragorn skällde som om det var inbrott….?! Och inte vågade han ta bort snigeln själv heller.

"Du Aragorn", säger matten, "det är faktiskt inte så konstigt att du är lite konstig. Din ras korsades faktiskt med vargen mycket senare än de flesta hundraser så du har mer varg i dig än de flesta. Vargar är ju stora och tuffa, och det ligger även i deras natur att skygga för saker som verkar suspekta. Det har stort överlevnadsvärde för en varg att vara rätt sammansättning av skygg och tuff." Aragorn ser ut att hålla med, att vara varg kan nog passa hans smak ganska bra. Sen gäspar han och hoppar upp i sängen där han i vanlig ordning lägger sig på rygg med huvudet på kudden. Matten funderar. Valpen ser plötsligt inte speciellt mycket ut som en varg längre. Men om man bortser från sovvanorna finns det fortfarande ganska många likheter. Men så var det det där med snigeln också… det får man väl se som ett undantag. Kanske bäst att helt bortse från det vid närmare eftertanke…

Jodå, vissa likheter kan man ana...

Absolut likt!

...eller...?

Mer träning

Idag har valpen och matten varit vid hundklubben och tränat. Fokus ligger på att lära valpen behålla koncentrationen bland alla lukter och störningar. Idag var vi dock ensamma på planen, men på promenaden vi tog före träningen klarade vi av tre hundmöten utan ett enda skäll eller morr, bara lite drag. Väl på planen lekte vi mycket och åt mycket köttbullar samt körde ett och annat kommando mellan varven. Valpen skötte sig mycket bra och var ovanligt intresserad av matten.

Aragorn är nästan alltid motvillig att lyda kommandot "ligg", så därför har jag bestämt mig för att försöka jobba på att han ska tycka det är jättekul att ligga ner. Vi har även börjat försöka oss på grunderna till ett ordentligt fotgående som jag läste om på nätet. Går ganska bra än så länge, han har lärt sig att ordet "följ" (har förstört ordet fot, därav följ) betyder att man ska sitta rakt bredvid matte och ta ögonkontakt.

Hundträning...

... i dubbel bemärkelse. Idag har jag nämligen tränat min hund på att vistas bland andra hundar. Vi började med att gå en promenad på 50 min i brukshundklubbens omgivningar där Aragorn fick lukta av sig ordentligt. Vi brukar hålla oss i betydligt hundfattigare omgivningar och därför var enbart promenaden träning för Aragorn. Vi tränade som vanligt lite inkallningar och annat samtidigt som vi gick. Det var svårt med alla lukter men funkade ändå helt ok.

Vi fortsatte sen till apellplanen och hade tur för där var redan några hundar i rörelse. Vi höll oss ganska långt ifrån dom, på sånt avstånd att Aragorn blev lite störd, men inte mer störd än att han kunde hantera det. Vi letade godis, tränade inkallning, platsliggning och lekte lite samt hoppade lydnadshindret. Allt gick riktigt bra. Sen gick vi till agilitybanan... vet att man inte borde göra det utan instruktör men kan liksom inte låta bli :) Vi klättrade i A-hindret, gick genom tunnel, hoppade hinder och hoppade ringen. Trodde att Aragorn skulle försöka krypa under hinderbommen som han brukar, och att han skulle vägra gå i närheten av ringen, men allt gick hur bra som helst (iallafall enligt mig som inte kan nåt om agility ;) ).

Provocerade sen min hund genom att gå lite närmare en schäfer och hans husse som tränade mycket seriöst. Med lite närmare menar jag ungefär kanske 40 m istället för 60 så ingen trängsel precis :) Det var rätt jobbigt, men han låg ändå plats ganska fint.. (iallafall när han väl hade lagt sig, vi hade först ett bråk om just den saken).

Sen satte vi oss på en bänk och tränade passivitet. Aragorn la sig ned nästan på en gång men han (och även hans matte) följde mycket intresserat träningen av en liten malle-tik som var mycket entusiastisk. Enda gången Aragorn gjorde en ansats att gå upp i stress var när mallen blev inkallad och sprang snabbt en lång sträcka över planen. Då reste sig Aragorn med ett ryck men han försökte inte springa dit. Vi satt ganska länge utan missöden och sen åkte vi därifrån.

Färden gick mot bilverkstaden där bilis skulle få en ny lampa. Aragorn fick hälsa på verkstadsmannen och var lyckligast i världen, la sig på rygg och fjäskade som aldrig förr. Verkstadsmannen tycke att Aragorn var en mycket bra vakthund som verkade väldigt farlig ;)

Nu har min vakthund legat utslagen i drygt 4 timmar. Det var länge sen jag lyckades få honom så trött så detta får nog räknas som ett av de bättre träningspassen på länge :)

Finsk slapphund vilar ut efter en hård helg

Lite av varje

Efter semestern har nu tillvaron börjat få lite struktur igen. Vi försöker ge valpen två ordentliga pass om dagen förutom kissrundor och trädgårdsvistelser. Matte har börjat öva upp sin egen kondition dessutom och börjat jogga lite smått med valpen. Han får fortfarande simma flera gånger i veckan vilket är det bästa han vet, och vi cyklar några gånger i veckan också.

Igår var vi ute och spårade för andra gången på en vecka. Aragorn är som vanligt duktig på att hitta, men vi är kvar där vi slutade i våras på så vis att han ibland har svårt att hålla sig i spårets kärna. Men det lär han sig snart om vi bara tränar regelbundet. Annars är det ju en kul aktivitet som man kan ägna sig åt utan större ambitioner. Trött blir han av det iallafall, sov länge igår.

En annan aktivitet som valpen tycker är väldigt kul är att gömma nyckel. Det går ut på att matte gömmer sin nyckelknippa någonstans i huset och så får valpen leta upp den och apportera den. Han blir så glad när man ber honom hämta något föremål åt en, svansen går och han ser mycket stolt ut :) Valpen har lärt sig att plocka upp många olika föremål. Man kan peka på något som ligger på golvet och säga "Ta den, tack", och då gör han oftast det. Är det nåt föremål han inte tycker om låtsas han att han inte ser det och hämtar nåt annat istället, smart valp :)