...fundera på om hunden faktiskt blivit döv på riktigt??! Han har börjat med ett helt nytt trick för att slippa lyda, nämligen "inte höra". Tidigare har han sett tjurig ut och nosat i marken eller kissat eller sprungit sin väg när man sagt till honom att göra något. Nu står han bara där han står och gör alls ingenting. Inte en min rör han. STENDÖV!
Inkallningen som jag faktiskt tyckte började bli lite bättre (i vårt fall innebär det att hunden efter 1,5 års slit och träning ibland överväger att komma fastän han har något att lukta på) hör han över huvudtaget inte längre. Det fina koppelgåendet som vi slitit med så länge och börjat få fason på (= han testar bara att dra iväg var 10e meter istället för varje) är ett minne blott. Nu är det drag och slit och kamp som gäller. Leka går inte heller för sig. Godis spottar han ut.
Så vad gör man? Man hänger på lite extra vikter i klövjeväskan och låtsas att det är en jävligt ostyrig pulka man har i andra ändan av kopplet. Tänker på att i juni är det ett år sen jag bestämde mig för att ge vovven ett år. När det året har gått blir det utvärdering angående hans stanna eller icke stanna. Hoppas verkligen att detta är sista tonårsrycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar