onsdag 16 december 2009

En hjälpsam granne

En dag mötte jag och Aragorn en av våra grannar som vi inte känner. Hon har tre superlydiga hundar. När hon såg hur Aragorn går upp i stress och vill fram och hälsa på alla han möter erbjöd hon sig att hjälpa oss. Så idag har vi varit på kurs hos henne. Diagnosen löd på ett ungefär: tonåring som visar fulfingret och kör med matte, absolut ingen problemhund, bara olydig och lite tuff. Så visade hon mig hur man visar hunden vem som bestämmer och hur viktigt det är att inge ge sig och att tro på sig själv. Så nu känner jag att jag har fått bättre självförtroende i min hantering av Aragorn och tror att detta ska fungera. Vi ska träna på att gå fot varje dag och jag ska lära mig att strunta i vad andra människor tycker och att absolut inte låta hunden vinna. Efter att ha kört med väldigt mjuka metoder under en tid nu (mest godis och beröm), och det inte alls har fungerat, han blir bara mer och mer besvärlig, känns nu detta som något som kan funka. Det handlar inte om att vara elak mot hunden, utan bara om att vara bestämd och inte tolerera dumheter. Nu känns det rätt korkat att man inte själv kunde kommit på detta tidigare, men samtidigt hoppfullt att vi har fått något konkret att gå efter.

Aragorn är trött men rätt så nöjd. Han fick leka med grannens labradortik :P Som vanligt när han träffar en hund han inte hinner ikapp pep han frustrerat och tyckte hemskt synd om sig själv. Men samtidigt var det ju hemskt kul att få leka med någon :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar