Aragorn och matten har en stojig morgonrutin. När matten går upp kommer valpen skuttande som en liten lapphundskanin med svansen viftande och öronen i osynligt läge. Han åmar sig och kråmar sig, stryker sig mot mattens ben, duttar med nosen och jönsar sig. Matten låtsas att valpen är glad att se henne och blundar helt för att nämnda valp hela tiden sneglar mot dörren som vetter mot uteplatsen. I själva verket vill valpen bara få komma ut och ligga i sin älskade trädgård och han vet att när matten har gått upp får han alltid gå ut.
Idag är en regnig dag, det vet matten som redan har varit ute och kört bilen till verkstaden. Valpen är dock lyckligt ovetande och jönsar runt som vanligt. Matten känner sig bara lite skadeglad när hon öppnar dörren och valpen stormar ut. Snart stannar han upp, öronen hamnar på sned när regndroppar landar på dom, svansen slokar... Aragorn vill väldigt gärna vara ute och hämtar på prov sitt märgben som han fick igår... han släpper det snart med en uppgiven suck, sen lommar den nedslagna lilla hunden sakta tillbaka in i huset. Han slänger en anklagande blick på matten, det är säkert hon som har beställt regnet. Sen fortsätter han till sovrummet, tar sina blöta valptassar och gosar ner sig i mattens säng. Där ligger han nu och ser sur ut.