Besök på Dalåbergs kennel

Igår var vi på Dalåbergs kennel och hälsade på Aragorns uppfödare Yvonne och hennes familj och massor av djur. Hur kul som helst! Vi har fått många tips och idéer, mycket hundsnack och fått träffa fyra finska lapphundar att jämföra vår egen lilla skrutt med. Vi har konstaterat att Aragorn i alla fall inte har ärvt sitt temperament av sin fina, ödmjuka lilla mor… ;) Däremot har han ärvt den berömda ”Kiatassen” som används när man vill bli klappad, men det visste vi ju sen tidigare :). Yvonne tyckte även att han var lik Kia till utseendet och det får man väl hålla med om. För övrigt har han en hel del att ta igen i fråga om päls, (särskilt om man jämför med den snygga Japp, men det ska man nog inte göra ;)), men vi har nu förstått att lapphundar utvecklas ganska långsamt och det tar några år innan de nått sitt färdiga utseende i fråga om pälsmängd och grovhet.

Idag har vi fått tips om hur vi kan utveckla spårträningen. Vi ska träna Aragorn på att markera apporter i spåret, det blir nog genom att dutta på dom med nosen och/eller sätta sig ner vid dom. Vi ska ha en klar och tydlig början på spåret samt lägga till ett kommando, i spåret ska det ligga apporter som han ska markera, och slutet ska vara tydligt. Vi ska börja använda spårlinan för att komma längre ifrån Aragorn och inte störa honom i spåret och spårlinan ska även fungera som signal för att vi ska ut och leta efter ett spår.

Vi fick medhåll om att vår vovve lätt går upp i stress och att det beteendet måste brytas, med fördel med någon form av överraskningsmoment. Det vi ska prova är en liten ”Ceasar-kick”, en liten puff i rumpan med motstående fot (en övning som kräver sitt i form av akrobatik och koordination och som matten nog får öva på själv hemma framför spegeln innan vi tar det i skarpt läge). Det värmde att höra att vi är inne på rätt spår i vår träning och att det här nog kommer att bli himlans bra till slut 

Många andra bra saker fick vi ut av denna dag, men detta tror jag var det viktigaste just nu. Vi är glada att vi fick vår lilla kille från just Dalåbergs kennel! Mer engagerad och hjälpsam uppfödare kan man inte få!

Thomas hälsas välkommen av Aragorns söta mamma Kia samt tjusiga Japp (även han släkting till Aragorn men på pappa Hurris sida).

Blandat

I veckan har matte varit i skolan i Kalmar och därför har Aragorn fått vara hos sin morr-far i två nätter. Det ska enligt rapporter därifrån ha gått mycket bra. Valpen skötte sig oklanderligt hela tiden, sånär som på några försök att jaga katterna. Dock var han inte det minsta sugen på att leta godis när morr-far ansträngde sig och gömde några bitar. Hemma är det jätteroligt men inte när man är borta tydligen. Detta är andra gången vi lämnar bort vovven ett par nätter, sist var det vännerna M & JP som hade honom och även då skötte han sig helt ok. Han verkar faktiskt vara mycket duktigare när han är borta än när han är hemma. Det är ju skönt på sätt och vis ;)

Idag var vi ute och gick med Julia och Ville (sheltien som tycker Aragorn är lite läskig). Aragorn har faktiskt lugnat ner sig en del och lyssnade oftast när jag sa till honom. Han gjorde en hel del försök att busa men det hör väl till antar jag :) Det bästa av allt var dock att han faktiskt tittade på mej när jag sa hans namn, och han kunde gå fint. Tidigare har det ju varit svårt att få kontakt med honom i närheten av andra hundar så detta känns som ett framsteg.

En annan sak jag lagt märke till tydligt på sista tiden är hur väl Aragorn känner av mitt humör. Jag har varit på dåligt humör pga tentor och stress i skolan och Aragorn har varit besvärlig och slutat komma på inkallning. Några dagar efter sista tentan hade stressen lagt sig och jag kände mig glad och tålmodig så Aragorn och jag gick en lång runda utrustade med godis och leksaker. Det var en skön och rolig promenad och vovven skötte sig exemplariskt. Efter det har han varit mycket med följsam. När jag tänkte till lite kom jag fram till att det är klart han inte vill samarbeta med mig när jag ställer för höga krav och samtidigt är tjurig. Så nu har jag sänkt förväntningarna till en mer lagom nivå och försöker jobba ännu mer för att behålla tålamodet och gott humör. Och idag när vi var ute med vännerna tänkte jag att förändringen sen sist nog beror både på mig själv och Aragorn. Vi utvecklas tillsammans och lär oss av varandra. Det är en resa att ha hund!

Valp i förändring

Som tidigare konstaterat är det hela tiden stora förändringar i den här åldern. Aragorn har lugnat ner sig rätt mycket på sista tiden, särskilt inomhus, och har lite lättare att koppla av. Han stirrar fortfarande till det rätt rejält när man möter hundar och människor, men det verkar gå åt rätt håll. En sak som istället går åt fel håll är lydigheten. Allt oftare förlorar han totalt både hörsel och minne och gör det han själv tycker passar bra för stunden. Till exempel som när han enligt bild nedan fick syn på ett rådjur på isen. Sekunderna efter fotot togs hade han i full fart satt efter rådjuret. Det spelade ingen roll hur mycket vi skrek och tjoade och visslade, han var stendöv. Likaså idag när han jagade en räv över ett fält. Som tur är kom han tillbaka både gångerna när vi hamnade ur sikte.

Aragorn har fått vara med på sin första ridtur. Visserligen bara i skritt, men det gick bra. Han kunde komma på inkallning och gå fint vid hästens sida. Han är inte helt förtjust i hästarna men det blir bättre. Han skäller inte på dom så ofta längre och tycker väl att dom är ok så länge dom håller sig på avstånd och inte springer.

Smällare och raketer fick han flera gånger erfara på nära håll sitt första nyår. Det gick också bra. Visst är dom konstiga och låter högt, men tydligen inget att bekymra sig jättemycket över, matte och husse är ju lugna.

I februari blir det endagskurs i relation och kommunikation och vi har anmält oss till brukshundklubbens fortsättningskurs till våren. Det ska bli skönt att komma igång igen efter jul- och nyårshelgernas slapphet på den fronten (förorsakad av stress på andra fronter).

Närkontakt med rådjur

Härlig vinterpromenad

Vinterhund leker i snön

Kreativ valp

Ikväll lekte vi gömma nyckeln som vi brukar. Aragorn har lärt sig att leta upp min nyckelknippa, hämta den och ge den till mig. Ikväll letade han en stund men tröttnade tydligen och ville ha belöning. Han apporterade istället första bästa sak han såg, nämligen husses handske som låg på golvet. Det var ju inte riktigt vad jag hade tänkt mig men jösses vad stolt han såg ut när han kom med den. "Titta! Jag hittade den här istället, går väl lika bra eller hur?!". Söthund! :D

Att ignorera sin valp

Läste igår i en bok att om man har en hund som inte är speciellt uppmärksam på en kan man behandla den med nonchalans ett tag för att den ska bli mer benägen att ta kontakt. Sagt och gjort. Men hur lätt är det att ignorera någon som är såhär söt?! Suck...


Bästa mysplatsen är ute i snön